Skolstart=skolångest
Jag vet inte vad det är jag flippar över så totalt när det gäller att börja plugga. Det är en liten yttepytte-kurs som inte kommer styra resten av mitt liv. Jag kommer bara vara där en gång i veckan två timmar i taget. Så vad är det då?
Jag är rädd för att jag inte ska hitta till min hörsal och pga. det komma försent, stövla in svettig och flåsig och störa föreläsaren och åhörarna, fjanta runt jättelänge och hitta en plats under extremt tryckande och pinsam tystnad.
Vidare är jag rädd för att inte hinna anteckna, att jag ska skriva för långsamt eller tappa båda mina pennor.
Eller att jag ska glömma stänga av mobilen och att det ska ringa jättehögt.
Eller att alla mina kurskamrater ska vara überskinny galningar som kallar sig själva fashionistas (ett av mina aboluta hatord) och att de inte kommer vilja vara med den hälsosamma/knubbiga tjejen med H&M kläder.
Ja,ja. Allt ska nog gå bra...(spelat lugn) Allt kommer ordna sig fint...(Försöker dölja ångesten) Det kommer bli skitkul...(paniken stiger och jag känner ett lätt illamående och hoppas att ingen märker hur jag darrar.)
Nej. Nu får jag fan ta och gaska upp mig. Jag har längtat efter det här så länge och visst är det lite läskigt så jag kommer tillåta mig att vara lite nervös men inte skräckslagen. Nu får det vara nog. Nog säger jag!
//Helen
Jag är rädd för att jag inte ska hitta till min hörsal och pga. det komma försent, stövla in svettig och flåsig och störa föreläsaren och åhörarna, fjanta runt jättelänge och hitta en plats under extremt tryckande och pinsam tystnad.
Vidare är jag rädd för att inte hinna anteckna, att jag ska skriva för långsamt eller tappa båda mina pennor.
Eller att jag ska glömma stänga av mobilen och att det ska ringa jättehögt.
Eller att alla mina kurskamrater ska vara überskinny galningar som kallar sig själva fashionistas (ett av mina aboluta hatord) och att de inte kommer vilja vara med den hälsosamma/knubbiga tjejen med H&M kläder.
Ja,ja. Allt ska nog gå bra...(spelat lugn) Allt kommer ordna sig fint...(Försöker dölja ångesten) Det kommer bli skitkul...(paniken stiger och jag känner ett lätt illamående och hoppas att ingen märker hur jag darrar.)
Nej. Nu får jag fan ta och gaska upp mig. Jag har längtat efter det här så länge och visst är det lite läskigt så jag kommer tillåta mig att vara lite nervös men inte skräckslagen. Nu får det vara nog. Nog säger jag!
//Helen
Kommentarer
Postat av: mari
Efter min första föreläsning var jag säker på att jag inte skulle stå ut en vecka ens utan önskade mig tillbaka till tryggheten på jobbet. Det är nog ganska kul att jobba i en mataffär ett helt liv i alla fall tänkte jag och satte mig i lunchrummet en timme innan jag började. Men jag är ju kvar på universitetet än, så det blir nog bra för dig också. Puss puss!
Postat av: Helen
Ja. Det blev ju bra iaf... fastän ag trodde att det skulle vara hemskt..Ha det så bra i Paris! Puss
Trackback
