HelenHBE

Var ute med Jenni igår. Mosebacke. Trevligt.
   
 Jag tror att man bör vara minst tre personer när man går ut. Inte så kul att dansa helt själv när man finner sin vän klistard vid någons mun. Man bör alltså alltid vara tre för att någon som helst säkerhet.
  Nu fick jag istället förlita mig på Jennis snubbes kompis och ha honom som back up. Och visst var det trevligt men uppenbarligen är en dans aldrig bara en dans. 
  Till en början lät jag inget hända. Orka utsätta sig för risken att få munherpes utan att ens attraheras av någon. Sedan gick alla ut och rökte. Jag stod och pratade med honom ett tag och visst var han fyrkantig och hade stora hiphop-kläder i velour men han hade väldigt vackra och ständigt leende ögon. Dessutom var han väldigt trevlig och riktigt mysig.  
  Någonstans ifrån hörde jag Olivias röst "det är insidan som räknas" och "du är så jävla ytlig" och när vi gick in igen växte sig hennes röst starkare och jag tillät saker att hända. 
  Nummer utbyttes och han messade idag. 
Nu har jag kommit fram till att ja. Det är insidan som räknas men bara om man är ute efter något varaktigt och känslomässigt givande.
  Det är jag inte. Nu funderar jag bara på hur jag ska bli av honom på ett trevligt och sympatiskt sätt. 

När vi var på väg hem skulle vi till medborgarplatsen. Inte bra. Jenni skulle hoppa över en stenmur och försvann sedan bakom den.
  Jag skulle vara en snäll och söt vän och skyndade mig till hennes undsättning men istället för att vara till någon som helst hjälp halkar jag och slog smalbenet i stenmuren.
  Idag har hon en stukad fot och jag har en grop i smalbenet. Inget sår bara en buckla i skelettet. 

//Helen