290109

Ah. Finally. Här sitter jag nu med min underbara pålitliga sticka. Som för övrigt är trés chic och rosa! Skönt att slippa hoppas på att grannarna sitter och nördar så fort man vill blogga eller kolla SL mm.

--
Världens konstigaste. Han från i helgen fick tydligen mersmak och hörde av sig. Efter några om och men bestämde vi oss för att ses och...ja...knulla helt enkelt.
  Det var inga kodord. Inget "titta på film", ingenting. Vi sa det aldrig uttryckligen men det var en ganska klar och tydlig undermening.
   Dock var han tvungen att jobba över(några trasiga oljerör som skulle lagas), så det blev inget. Han tyckte vi skulle ta det nästa vecka istället. Vi får väl se hur det blir med den saken, han ska  inte tro att han kan komma och gå hur han vill. Än så länge har jag varit överst i den här "relationen" och jag tänkte hålla mig kvar där.

--
Och jag ser hur du tänker på nå´t hur du längtar dig bort som en fågel i bur..


//Helen

Kommentarer
Postat av: Mari

Hmm, undrar varför du inte ville prata med mig i teefon idag när det uppenbarligen fanns så mycket att uppdatera? Jag får väl hålla till godo med din blogg då. I min värld kretsar det mesta kring en tandpetare i foten.

2009-01-29 @ 22:26:52
Postat av: Helen

Det är inget personligt älsklingssyster. Jag var bara stressad över att min sticka inte verkade funka som den skulle.

Kanske frukost-fika på lördag? Så kan vi prata igenom både det ena och det andra. Vad tror du?

Puss

2009-01-30 @ 00:30:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0