Packar
Håller på att packa inför flytten. Flytten tillbaka, tillbaka till mor och far.
Det väcker en massa känslor det här med att packa. Allt jag samlat på mig under tiden jag bott här, allt påminner ju om något. En del saker minns man så tydligt när man packade ner sist, antingen för att åka till Turkiet, hem från Turkiet, eller för att flytta hit.
Det finns så många aspekter med det här att packa inför en flytt.
Det rent praktiska, hur mycket saker man egentligen har, det känslomässiga och moraliska angående hur mycket saker man har.
Hur man ska packa allt på bästa sätt för att kunna hitta skiten igen, och om man nu referar till det som skit bör man verkligen packa ner det då? Osvosv.
Sen så har vi ju sentimentaliteten som ju helt klart är min värsta fiende.
Jag är helt övertygad om att det kommer kunna bli riktigt mysigt att bo med mamma och pappa ett tag om jag bara uppbådar allt möjligt tänkbart överseende och tålamod, men att det kommer bli mysigt förändrar inte det faktum att jag inte längre kommer bo med Mathilda här i vårt jätte,jättefina hem.
Det förändrar inte det faktum att jag inte kommer kunna störa mig på om hon lämnat lampor lysande när hon skyndat hemifrån,
eller det faktum att vi inte kommer kunna titta på den andre och veta att just idag hjälper inga ord och istället för att orera om något bara säga "vill du ha en kram?",
det förändrar inte heller det faktum att jag inte längre kan komma hem trött och grinig, sätta mig ner med Mathilda och Lars och högljutt börja gnälla om än det ena, än det andra och resa mig upp därifrån någon timme senare när de fått 'work their magic' på mig och känna mig lätt och glad och varm i hela magen.
Icke att förglömma är ju Lars stört goda scones och Mathildas yoga sessions med mig.
Måste sluta rabbla upp saker att sakna, för mitt eget bästa.
Kanske ska lägga ner packningen för ikväll, ta en kopp te och försöka återuppliva Ipoden istället.
//Helen
Det väcker en massa känslor det här med att packa. Allt jag samlat på mig under tiden jag bott här, allt påminner ju om något. En del saker minns man så tydligt när man packade ner sist, antingen för att åka till Turkiet, hem från Turkiet, eller för att flytta hit.
Det finns så många aspekter med det här att packa inför en flytt.
Det rent praktiska, hur mycket saker man egentligen har, det känslomässiga och moraliska angående hur mycket saker man har.
Hur man ska packa allt på bästa sätt för att kunna hitta skiten igen, och om man nu referar till det som skit bör man verkligen packa ner det då? Osvosv.
Sen så har vi ju sentimentaliteten som ju helt klart är min värsta fiende.
Jag är helt övertygad om att det kommer kunna bli riktigt mysigt att bo med mamma och pappa ett tag om jag bara uppbådar allt möjligt tänkbart överseende och tålamod, men att det kommer bli mysigt förändrar inte det faktum att jag inte längre kommer bo med Mathilda här i vårt jätte,jättefina hem.
Det förändrar inte det faktum att jag inte kommer kunna störa mig på om hon lämnat lampor lysande när hon skyndat hemifrån,
eller det faktum att vi inte kommer kunna titta på den andre och veta att just idag hjälper inga ord och istället för att orera om något bara säga "vill du ha en kram?",
det förändrar inte heller det faktum att jag inte längre kan komma hem trött och grinig, sätta mig ner med Mathilda och Lars och högljutt börja gnälla om än det ena, än det andra och resa mig upp därifrån någon timme senare när de fått 'work their magic' på mig och känna mig lätt och glad och varm i hela magen.
Icke att förglömma är ju Lars stört goda scones och Mathildas yoga sessions med mig.
Måste sluta rabbla upp saker att sakna, för mitt eget bästa.
Kanske ska lägga ner packningen för ikväll, ta en kopp te och försöka återuppliva Ipoden istället.
//Helen
Kommentarer
Postat av: Syvermathilde
Good site! Good anti-spam protection of guestbook! Keep it up!
Trackback
