HelenHBE

Uppvisningen igår gick inte helt bra... Eh, om sanningen ska fram kan jag inte ens räkna ihop hur många fel jag gjorde. Menmen, jag hade iaf kul och nu är det över=) Måste försöka se saker från den positiva sidan!
Ni kanske minns att jag sa att jag och den där korta killen pratade om att ses igen. Detta gjorde mig lite stressad eftersom han ju faktiskt, hör och häpna är kortare än jag är (och jag tydligen är tillräckligt ytlig för att bry mig). Det är inte många, särskillt inte män som lyckas med det... Det som gjorde mig mest nervös var ifall jag skulle behöva visa mig bland folk med honom. Här kommer snövit och en av dvärgarna liksom. Inte helt kul. Jag var mer inställd på en väldigt okomplicerad relation som, när andan faller på resulterar i... ni fattar.
Tydligen har jag iaf inte behövt oroa mig då det verkar som att han är inne på helt samma spår. Igår klockan tio i ett smsade han och frågade vad jag gjorde och om jag ville ha sällis. Jag sa att jag sov. Andan hade liksom inte fallit på.
Nu funderar jag på om även en sådan där kravlös relation innebär för mycket risker. Jag vill inte, jag upprepar inte råka falla för någon och jag vill inte, än en gång upprepar jag inte att någon ska råka falla för mig heller. Särskillt inte han. Jag tror jag förhåller mig passiv och ser vad som händer.
Imorgon ska jag och Jossan ta en morgonfika på vetekatten. Mysigt med te och kaka innan jag åker till uni och rastar mina små grå. Har hemtentan som lämades ut för en vecka sedan och som jag inte börjat med. Jag känner verkligen ingen motivation för skolan just nu. Vill mest mysa och julpyssla och ha mig. På tal om det har jag juldekorerat mitt hem. Det är jättejättefint♥

P.s
Imorgon börjar julkalendern! Hoppas den är bättre än förra årets!
D.s

//Helen

Igår dansade jag magdans, stresshoppade, jobbade och sen  var det utgång som gällde. Vi gick till studio54 eftersom vi varit fast beslutna om att det skulle bli vårat nya hang out. Jag är iinte lika övertygad längre. Djn började jättebra med gammal skön musik blandat med ny skön musik. Så fort dansgolvet kom igång började han dock med såndär "häftig klubbmusik" ni vet. exempelvis hade han remixat gregorians. Det var intressant. Detta och det faktum att  både jag och Jennni jobbar idag ledde till att vi inte blev så sena, om man jämför med hur sena vi vanligtvis brukar bli, that is.
Nu ska jag snart till jobbet. Känner mig kanske inte jättepeppad men that's ok. Efter jobbet följer nämligen julpyssel hos Olivia. Wie! Myspys.

//Helen

Idag ska jag iväg och dansa. Maria har bokat en spegelsal på hennes skola som vi kan träna i. Efter det ska vi gå på genrepet. Imorgon har vi också en danssal bokad,  så det här med att faktiskt lära mig dansen känns inte så oöverkomligt längre.

//Helen

Skam den som ger sig. Det är lite av ett motto jag (försöker) leva efter.

Jag hittade en massa bilder föreställande en uttråkad Helen och en uttråkad Jossan på GK.
Note to self är att jag inte ska lägga över bilder från kameran till datorna när a) jag är trött, b) jag är full c) jag är både och. Var helt säker på att datorn på något extremt mystiskt sätt lyckats knapra i sig de här...men icke! Länge leve teknologin!

Hahaha, detta tänkte jag just publicera.... men först var jag såklart tvungen att leta upp bilderna. Jag visste att jag lagt dem på "ett smart ställe" som jag gör med diverse olika saker när jag kommer hem från krogen.
Nu var de tyvärr spårlöst försvunna igen. Jag fick tuppjuck och experimenterade lite...tog nya bilder med min kamera för att försöka lägga över dem osv. osv. Jag hade iaf någon teori.
Tyvärr lyckades datorn inte ens inse att kameran var ikopplad. Eller alltså, det kom ett sånt där ljud ni vet men ingen dialogruta. Det hände liksom ingenting. Jag blir galen. Skogstokig för att vara exakt. Fasiken! Hata teknologi.

//Helen

P.s
Om det är någon som känner att den har en lösning på problemet är hjärtligt välkommen att dela med sig!
D.s

Igår var jag hemma hos systeryster och myste med henne och mjauis. Det var trevligt, känns som år och dar sen jag hängde med henne (utan päronen vill säga).
  Imorse var jag och fikade meg Jossan på vetekatten. Myspys det också. Nu sitter jag på biblioteket och letar jävla artiklar på nätet och det är inte alls lika mysigt. Varför tar de med artiklar som man behöver vara värsta reaearch-brainy för att hitta?
  Får ut hemtentan ikväll. Trodde inte vi skulle fåden fören nästa vecka. Lurad.

//Helen

Var på multikultifest hos systeryster igår. Hon och Karin firade sin 50årsdag så. De hade klätt in hela systerysters lägenhet i lila tyger och det var små värmeljus överallt, jättemysigt.
Det var en jättelyckad kväll, trevligt folk, smaskig mat och en playlist to die for. Kom dock hem klockan fem i morse....igen. Men det var det helt klart värt. Den segare delen av festen som stannade kvar längst lekte charader, spelade "med andra ord" och TP på wii. Jätteroligt! Upptäckte att mina tävlingsinstinkter inte är helt OK. Lite...osympatiska.

Bilder från igår:






Ok, you guys det är från vänster till höger som gäller!

Rad 1
1. Systeryster (indier)
2. Jon (fransman) och Karin (zigenerska)
3. Pappa (australiensare) och Mamma (karibisk skönhet)
4. Emma (texasbo) och Lillie (italienare)
5. Linda (romare)

Rad 2
1. Cissi (tysk), Linda och Kettil (ryss)
2. Jag (spartan) och Pappa
3. Svågern (kosack) och Martin (indier)
4. Cissi
5. Hela familjen Eyice samlad (kanske en smått onykter fotograf?)

Det var en massa andra fint utklädda typer där men nu har jag fått med de på festen som jag känner. Visst var alla finfina?
Skön grej att alla verkligen körde stenhårt på stereotyper.  Undrar t.ex hur många tyskar som faktiskt går omkring i tyrolerdräkt...?

//Helen

Jag och Jenni påbörjade jakten på ett nytt skönt hang out igår. Och fann ett. Första försöket. Helt otroligt.
Studio 54 var jättetrevligt. Till en början var det helt dött där. Nästintill tomt och de som faktiskt var där var en bra bit äldre än oss. Vi hängde kvar och drack världens godaste björnbärsmojitos och lyssnade på såndär musik som spelades när vi var unga och precis började gå ut.
Vid ett tiden var det drag. Man förstod aldrig riktigt när det hände. Helt plötsligt kryllade stället av folk i vår ålder (också) av alla olika typer och stilar. Dansgolvet var fullsmökat och svetten rann om de flesta. Det var sjukt roligt. Vi dansade lite med ett gäng irländare. Men inga skandaler. Kändes skönt att bara dansa. Skita i allt vad parningsdanser hette och bara ha roligt och flirta lite randomly. Studio 54 var bra grejer. Jennis klarblå jättefina "bebbisdräkt" är också en bra grej♥

Hemma hos Jenni och moffar godis och dricker vin:

Den charmiga (nakna) sanningen om mig=)

På studio54s toalett precis innan det drog igång:

Pose your ass off, skön grej att man ser rätt i min näsa när jag skulle se så "snygg" ut.

Vid Jennis nattbuss

Jääättetrötta efter allt partajande.

Ikväll blir det multikultifest hos systeryster, ska antingen gå som indier eller som spartan... Vi får se vilket av dem det blir. Roligt blir det nog iaf.
Nu ska jag hem till päronen och hjälpa till med deras utklädnader.

//Helen

//Helen

Sitter hemma hos jenni och förar. Vi ha sett över våra alternativ men känner oss inte överdrivet exalterade. Det lutar dock mot Studio 54 eller kanske Södra bar. Vi får se. 

Var bara tvungen att titta in här och säga att jag är så bra...Körningen gick jättebra och inga turrebråk i bilen heller. Pappa sa att jag var duktig=) 
  
Nu ska jag moffa i mig lite mer godis och börja sminka mig...

//Helen

Nu ska jag åka hem till anneboda och övningsköra med pappa. Är faktiskt nervös. Det gick så dåligt förra gången och blev så fel mellan oss. Hm, ska försöka att inte ha en så bitchig ton som jag vet att jag kan ha när jag svarar på kritik. Menne...det är inte ens fel att två träter. Hoppas att pappa har koll på det också. Nu kör vi!

//Helen

P.s
Mina grannar verka ha världens gräl.....jaiks...
D.s

Jag var mitt uppe i ett skratt. Och så kom det över mig. Igen.
Fanfanfan.

//Helen

Bläääk, vad tidigt det känns. 
   Har sovit hos mamma och pappa inatt och kattenPaste har en grej för att klampa omkring på mig när jag sover och tyvärr har inte jag en grej för att kasta ut henne i köket och stänga dörren, då jag är för blödig. Skylla sig själv är vad man får göra.
   Hur överlever människor som behöver gå upp tidigare än såhär under höst-och vinterhalvvåret?

Nu har jag provat att köra på riktiga vägar. Det gick inte så bra. Pappas och mitt temperament tog ut sin rätt. Jag återkommer när jag har något positvit att säga om det här. Förhoppningsvis blir det imorgon då jag hoppas på att vi ska hinna ta en sväng.

---

Hörde att det skulle vara en dam från rapport(Lisbeth Åkerman) som ska vara årets julvärd. Eftersom jag inte har någon TV var det ett tag sen jag tittade på just rappport. Hm, undrar hur hon kommer vara...

Personligen hade jag hellre sett någon gammal svensk skådespelerska. De brukar vara charmiga. Kanske Marie Göranzon eller Gunilla Röör. Menmen, vi får hoppas att hon är bra iaf.


            


//Helen

Känns så konstigt att gå till jobbet idag. Har varit ledig i fyra dagar. Menmen, money makes the world go 'round så det är ingen idé att klaga.
Ikväll ska jag hem till mamma och pappa och övningsköra. Längtar verkligen. Är dock lite oroad då jag kanske ska få köra på riktiga vägar. Det står ju lite mer på spel då än när man snurrar runt en parkering eller kör omkring i ett tomt industriområde. Spännande. Detta kanske blir den sista bloggen jag någonsin skriver. Hihi.

Nej. Hopp iväg.

//Helen

Retorik är så sjukt underskattat. Jag förstår inte varför.
Ikväll var jag på min genusföreläsning och föreläsaren var ett skämt. Hon var som en marionettdocka i rörelserna och pratade som en barnprogramledare. Alla i salen (inklusive undertecknad) hade slutat lyssna efter en kvart. Efter det var det som att titta på ett barnprogram på mute. Det enda jag lärt mig om hennes ämne idag var med hjälp av bakgrundstexten till seminariefrågorna.

//Helen

Jag har haft lite av ett problem. För ett tag sedan dök det upp en fras i mitt huvud. "Oiski poiski". Jag funderade och funderade och kom fram till att frasen kom från något av de tecknade barnprogram som vi sena åttitalister växt upp med. Jag kunde dock fortfarande inte komma på i vilken av alla dessa serier det här uttrycket förekom.
Jag har frågat alla jag känner och fått olika svar. Alla bra gissningar men fortfarande felaktiga. Det gick så långt att jag smsade 118800. Svaret jag fick löd: "Våra agenter hittar tyvärr inget svar på din fråga. Vi bjuder på sökningen." Efter det trodde jag att det var kört.
Idag pratade jag med Jossan om det här. Och gissa? Hon satt inne med svaret! Den där kvinnan är allvetande när det kommer till barnprogram.

Låt mig presentera grundaren till det fenomenala uttrycket "Oiski poiski":

Sasha från Noas Ö


Lättnaden är enorm. Verkligen. Shit vad skönt.
En av annledningarna till att jag inte hittade det när jag googlade det var antagligen att jag var helt insnöad på fel stavning: "ojskipojski". Lesson learned: flexibilitet är bra grejor.

//Helen

Fikan med Johanna (eller Jois som vi kallade henne i unga år) var jättetrevlig. Det fanns så mycket att prata om, det var så sjukt längesen vi sågs sist. Jag måste dock varna för caféet på övervåningen i nya liljeholmstorget. Inte helt ok att betala 79 spänn för en liten foccacia. Menmen.
Efter fikan var det dags för övningskörning med pappsen. Det gick bra förutom att jag råkade splasha ner några fotgängare. Ojskipojski.
När pappa fått nog av spänning för en dag åkte vi och plockade upp systeryster och svågern och tog en sväng på ikea och rusta. Jag kom hem med x antal städartiklar inför julestädningen, en adventsljusstake och tre doftljus. "Eh, doftljus???" tänker ni säkert nu. Men shit, jag älskar dem. Särskillt de baotastora, ett sådant köpte jag, och två mindre, det stora och ett av de mindre luktar äpple och kanel. Jag har nämligen missbrukat det sista äpple-och kanelljuset jag köpte och därmed har jag nu bunkrat upp. Det tredje ljuset luktar glass, vaniljglass för att vara specifik. De är unerbara. Shit vilken brudig brud jag är. Men det kan inte hjälpas.
Efter shoppingrundan lagade vi skitsmarrig middag hos systeryster och spelade rockband. Pappa är väldigt söt när han försöker spela. Blev helt varm i hjärtat.
Kvällen avslutades med fika med Arvid och Anton. Det var mys. Sköna pojkar det där. Är dessutom lite extra glad på Arvid just nu då han ska ge mig en TV. En fungerande förhoppningsvis. Då vi här i kärleksnästet har en liten plastburk som är stendöd men som vi ändå varit tvugna att betala abonnemang för, då vi band upp oss på ett år innan vi märkte att inget fungerade.
I förra veckan blev dessutom den kära sambon kontaktad av radiotjänsten som vänligen upplyste oss om att vi är tvugna att betala Tv-licens även om Tvn inte fungerar. Så länge det finns en i lägenheten måste vi betala och för att slippa betala måste vi kunna bevisa att den är magasinerad och vi tänker ju knappast magasinera en icke-fungerande Tvapparat. Så nu känns det ganska skönt att få valuta för pengarna. Finally.

//Helen

Igår hade jag en riktigt mysig dag. Det enda "vettiga" jag gjorde var att jag övningskörde med pappa. (Det gick bra för en gångs skull, nu har jag kört på treans växel! Är dock fortfarande inte ute bland riktiga trafikanter ännu, thank you lord!) Efter övningskörningen åt jag mysmiddag med föräldrarna och sedan åkte jag in till stan för att träffa las chicas. Vi hängde på baren Balthazar och pratade, pratade, pratade. När vi tröttnade på det var det inte tal om att gå vidare för partaj. Istället gick vi till närmsta kebab och hängde löst där ett tag. Efter kebaben var det bara jag och Olivia kvar. Vi satte oss på Göta arks uteservering och pratade en stund och sedan promenerade vi genom stan.
När jag kom hem var jag halvdäckad av trötthet men var ändå tvungen att göra en kopp te och tända några ljus. Hela gårdagen var en enda stor mysmanifestation. Härligt.

Måste skynda nu, ska träffa en gammal barndomskompis som jag inte sett på hur länge som helst, and the mys continues...

//Helen

Förord:
Innan ni börjar läsa det faktiska inlägget måste jag påpeka att det skrevs runt klockan sex på morgonen och i ett onyktert och smått skärrat tillstånd.

Var på GK med Jenni, Jossan och Jossans kompis Linda och hennes pojkvän. Sällskapet var jättetrevligt men själva GK har verkligen stangerat. Dags att hitta ett nytt hangout.
Jenni gick relativt tidigt och sedan följde paret. Kvar blev alltså Helen och Jossan, dålig musik och konstiga påflugna män.
Det var en charmig men konstig liten man som frågade om vi ville följa med på efterfest. Det ville vi inte. Då frågade han om jag ville ta en fika någon gång i nyktert tillstånd. Jag vet inte, Känns för seriöst.
På vägen hem var det en man som började prata med mig när jag stod och väntade på tunnelbanan på medborgarplatsen. Han fattade inte att jag inte direkt hade lust att umgås med honom så han babblade på. Efter ett tag hörde jag någon som ropade mitt namn och blev därmed (trodde jag) räddad av en arbetskamrat till mig. Jag sa till mannen att jag skulle gå och vara social med arbetskamraten. Vilket jag sedan var hela vägen till t-centralen då det ju var dags att byta till blå linjen.
Jag smet snabbt som satan av tunnelbanan och "råkade" missa att säga hejdå till mannen. På väg ner för trappan tog någon tag i min axel. Det var han. Han började prata om att det kändes jobbigt för honom att jag visade på ett så otrevligt sätt att han var oönskad osv osv. Han följde mig ner till blå linjen och vi fortsatte diskutera.
Han gick på samma tunnelbana som jag men sa att han skulle gå av stationen innan mig så om jag inte hade något emot det så kanske vi skulle kunna prata till det var dags för honom att gå av. Jag kände mig dum som dissat honom på ett så uppenbart sätt så jag gick med på det.
Problemet var bara att han inte gick av på sin station. Han gick av på min station. Han gick med mig hela vägen hem och vi pratade och pratade, han förklarade hur snygg han tyckt jag var (och det var därför han börjat prata med mig) men att han nu också insåg att jag var en bra och fin människa och att jag verkade väldigt intressant.
Jag kände mig sjukt orolig och försökte se riktigt ful ut samt verka rejält ospännande. Efter ett tag började han be om ursäkt då han insåg att jag ju antagligen var livrädd för honom och måste trott att han var en galen våldtäktsman. Jag kan ju bara säga att en promenad från solna centrum hem till mig fylld av lovord och ursäkter inte direkt ställde honom i bättre dager.
När vi var utanför min "gård" tänkte jag lite snabbt avsluta samtalet och springa in och låsa dörren. Icke. Han insisiterade på att han skulle få ge mig sitt nummer och fullständiga namn så att jag antingen kunde ringa eller adda honom på facebook om jag ändrade mig (jag hade nämligen redan tackat nej till en fika).
Vid det här laget var jag extremt stressad och ville verkligen bara bli av med honom så jag tog både nummer och namn. Tyvärr kom han då på att han ju var tvungen att kissa. Det kändes som att han ville att jag skulle erbjuda honom min toalett men den gubben gick inte. Jag pekade ut ett lämpligt kissbusakge på andra sidan vägen och ropade några hejdåfraser och joggade sedan till min port.
Grejen är att jag nu missat att beskriva hans påstridiga sätt, han upprepningar, hur han hela tiden tittade sig omkring (och påminde väldigt mycke tom hur en farlig våldtäktsman skulle sett ut i typ en Beck-film) och det faktumet att han vägrade lämna mig ifred. Dessutom glömde jag nämna att han ju absolut inte var ute efter något fysiskt utan ville träffa mig bara för att sitta och prata, bygga upp något vackert och meningsfullt osv. Han försökte hela tiden visa sig så harmlös att jag verkligen blev livrädd.
När jag väl kom in i porten slet jag igen dörren, rusade till hissen och låste snabbt som fan in mig i mitt trygga bo. Jag kan inte minnas sist jag var så skärrad över något. Det här var alltså typ två timmar sen nu men jag var tvungen att ringa Jossan och bli lugnad samt att titta på ett avsnitt av livet i fagervik. Jag hatar att han vet var jag bor.

Epilog:
Jag kommer antagligen se lite annorlunda på det här imorgon. Jag hoppas det i varje fall. Kanske lite...eh, nyktrare, i dubbel bemärkelse.
Shit, stackars snubbe. Han ÄR antagligen helt harmlös men kunde bara inte riktigt få fram det han ville få fram och sen blev allt antagligen bara fel. Fan vad dum jag känner mig nu. Men jag var verkligen skiträdd.
Vem är galningen egentligen?

//Helen

//Helen

Halloweenfesten:




Tyskbesöket:




Ugnspannkakemys at Olivias:

---

Sådär ja!
Nu ska jag åka hem till mamma och pappa eftersom jag glömt min laddare där. Det är inte bra. Vad som däremot är bra är att jag ska ta vägen över liljeholmen och köpa naturgodis och ett svart nagellack. Tror dessutom att jag ska passa på att promenixa över årtafältet. Plugga? Jag? Icke!

//Helen

Jag sitter i kassan i en mataffär. Det är inget engagerande och spännande arbete men det ger mycket pengar och jag har ganska mycket tid att iaktta människor.
Idag var det mycket folk. Så pass mycket folk att det var två kassor öppna, så mycket folk att ingen av oss som satt bakom kassorna hade tid med något utöver just det- att sitta i kassan.
Nu kom det sig så att en sorts påse tog slut (sammanlagt har vi tre olika sorters påsar: papperskasse à 2kr, plastkasse à 1.50kr och välgörenhetspåse i plast à 2.50) det var den billigaste sorten, den vanliga plastkassen.
Istället för att vara helt normala medmänniskor och ta den andra välgörenhetspåsen för 1kr mer (bara den här gången) började hela kön bitcha om att de vanliga påsarna var slut och att de verkligen inte tänkte betala 2.50 för en påse.
Inte ens förklaringen "En krona av den påsens kostnad går till välgörenhet, organisationen RBU, de hjälper barn med diverse funktionshinder, därav den extra kornan" fick dem att ta en jävla välgörenhetspåse. Var sitter folks hjärtan egentligen? De bor på öster-jävla-malm och har helt klart råd att spendera 2.50 istället för 1.50.
Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Nu vet jag att människan är ond.

//Helen

Ni vet fenomenet arga lappar? 
Det är så himla roligt. Jag kan inte förstå hur långt man kommit i sin frustration när man väl sätter sig och skriver dem.
Aftonbladet publicerade en artikel om det idag. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6108375.ab.  I DN för  någon dag sedan såg jag också en arg lapp som någon skickat in till redaktionen:
 "Den som har problem med tändstickor, snus och fimpar i urinen bör kotakta läkare omedelbart!"
-Vaktmästaren

Två saker har jag insett efter att jag läst artikeln:
1.Jag måste gå och se utställningen
2.Till min boksamling måste jag nu införskaffa David Batras bok:

//Helen

jag kände mig total värdelös efter att jag publicerat förra inlägget (hur lazy får man bli liksom?) var jag tvungen att (åtminstone preleminärt) möblera om för att få ut lite värme i vardagsrummet och i mitt sovrum.
Elementen i de rummen har nämligen stått bakom tunga möbler (en säng och en soffa) och jag har en liten teori om att det kan ha hindrat värmen från att sprida sig i lägenheten och fått kärleksnästet att kännas lite som en igloo ju kallare vädret blivit. Nu får det vara såhär på prov så får  vi se vad den lilla sambon tycker.

Sådär ja, nu har jag väl övertygat er om att jag är enormt konstruktiv?

//Helen

Istället har jag promenerat och tagit det lugnt. Tydligen har jag ett enormt behov av det these days. Nu sitter jag nämligen och tittar klart på första avsnittet av livet i fagervik på svtplay. Det är faktikst en bra serie, hög mysfaktor!
Jag ska åka till Olivia och inviga hennes ugn. Vi ska baka ugnspannkaka=) Skön grej med spontana trevligheter.

//Helen

Idag kommer tyskarna hit. De borde landa....eh...har landat för tio minuter sedan.
Tyvärr ska ju jag till jobbet om typ en timme så jag kommer inte hinna träffa dem nu på morgonen utan får vänta till ikväll. Jag måste erkänna att jag är en aning exalterad.
Igår var jag dock inte lika exalterad. Då var det tal om att resan skulle ställas in eftersom de inte hittat hotell och pga diverse intriger. 
Nu är det istället tal om att de ska bo hos mig, iaf första natten, om de inte hittar något hostel idag. Hoppas de gör det. Skulle vara en så konstig grej annars, jag har umgått med dem mindre än en vecka och det var i augusti, sedan dess har jag haft högst sporadisk kontakt med en av dem via Msn. Menmen, en helt naturlig situation att typ käka frukost tillsammans...inte.

//Helen

that take me there I know it's sounds lame but it's so true,
I know it's not right but it seems unfair that things are reminding me of you...
-Lily Allen

Oftast går det ju riktigt bra, jag hatar när man blir påmind på det där sättet!

//Helen

Kom hem från Ivanas halloweenfest för ett tag sen. Jag var som sagt utklädd till tingeling. Där var också en liten geisha(Maria), en maffiaboss(Marias boyfriend), en grevinna som dött i tuberkulos(Olivia), en liten sjörövare(Jenni), alla var jättefina♥...Självklart var det andra utklädnader där också men det var de ovan nämnda jag hängde med mest. Det var mysigt och gemytligt=)
Tyvärr bröt festen upp tidigt. Å andra sidan var jag riktigt, riktigt trött så för min del kanske det var lika bra, jag hade liksom inte så mycket mer att tillföra umgänget.
På vägen hem bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag gick från hornstull till sankt eriksplan. Det var riktigt lugnt och skönt. När jag kom hem åt jag nudlar och tittade på design:simon och tomas.Nu ska jag gå och lägga mig. Längtar till min säng...

Nattinatti//Helen