"Before we mary I have a confession to make"

Igår när jag, sömnlös p.g.a. aggressioner gentemot Mr.Parker slog på TVn  möttes jag av två överviktiga, arga amerikanska kvinnor mitt uppe i ett slagsmål skrikandes
  
   -He's my man and I'm gonna f*cking kill you biAtch!
   - Oh no he's not, biAtch and I'm gonna kill YOU!

osv.
   Hur kunde jag annat än att att följa den spännade fortsättningen? Jag var ju helt enkelt tvungen att få klarhet i varför de höll på att ha ihjäl varandra.
   Det visade sig snart att det var ett avsnitt av förnedringsshowen 'Jerry Springer' jag tittade på och att kvinnorna (båda två uppenbarligen djupt olyckliga) slogs över en man som var den ena kvinnans äkta hälft och den andra kvinnans pojkvän sedan ett halvår tillbaka och båda krävde nu att "få" honom.
   Ni kan ju bara tänka er vilken fin stämning det blev när den så omtalade äkta mannen/pojkvännen kom ut på scen och började kalla sin fru olika elakheter och sedan fria till flickvännen. Så mycket kan jag ju i allafall säga att jag aldrig kommer att kunna uppskatta en skräckis eller en film om psykopater på samma sätt som förut efter denna finkulturella upplevelse. 
  
Fy fasiken! Hur kan man ens tänka tanken att fylla en studio med människor och sedan ta dit folk för att de inför hela studion och på internationell TV berätta för dem att  deras fästman/mö också är någon annans fästman/mö eller att den kanske är någon annas äkta hälft eller kanske att den pippar ens systers bästa vän eller liknande. Vilken pervers människa kom egentligen på idén att livnära så på andras svineier och/eller sårade känslor?
   Under hela programmet eller under de 15 minuterna jag tittade satt jag bara och hoppades att någon med en gnutta värdighet i behåll skulle lämna studion utan att starta eller delta i något slagsmål eller skrika okvädningsord. Men icke!
   Människan är tydligen ett primitivt djur som reagerar mycket aggressivt på orätt, lögner och otrohet. Detta har då, som sagt var något pervo kommit på att göra underhållning av och publiken älsakde det. De törstade efter förnedring och blod och de blev inte besvikna. 
  
Jag för min del kände ett lätt sting av illamående och stängde av TVn efter 15 minuters häpet gapande.  Mina aggressioner gentemot Mr.Parker var som bortblåsta. Nu har jag försökt och om han har någon som helst lust till någonting får han helt enkelt visa det. Jag lyfter inte ett finger till (hoppas jag)
   Ingen ska komma och tafsa på min värdighet, jag lämnar studion utan ett enda slagsmål eller okvädningsord.

// Helen
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0