Gott nytt år!

Orkar faktiskt inte göra någon ambitiös sammanfattning av det gågna året däremot tänkte jag berätta lite om
Kvällens planer:
-Middag med mina söta päron (Oxfilé, smaskens)
-21.00 möta upp Malin vid T-centralen. Tänkte föra på Harrys
-23.00 Jag och Malin tar oss raskt till Odenplan där våra kära män väntar på oss i sällskap med deras vänner
-00.00 Skåla i champagne, kanske avnjuta en cigarr..
-Någon gång efter tolv: Åka hem till söta Magda som har fest=)

När man har ett tidsschema kan det inte bli fel...eller?

Gott nytt år!// Helen


I väntans tider

Nej. Jag är inte gravid även om man skulle kunna tro det om man kollar på min kalaskula=)
Så vad väntar jag på då?
Två riktigt viktiga saker:
-Att Malin ska sy klart min nyårsklänning
-Att Magda ska komma hit så hon, jag o malin kan boka biljetter till flyg o boende inför London-resan som kommer i Mars=)

//Helen

Kan du vissla Johanna

Varför gör man så mot sig själv? Varje år gör man samma sak.  Man sitter kvar i soffan efter Kalle och pratar med sin söta familj och helt plötsligt vänder sig alla mot TVn som ingen brytt sig om att stänga av, för alla känner nämnligen igen introt till "Kan du vissla Johanna" . Alla ser lite beklämda ut för vi vet allesammans vilka plåga som väntar oss. Hur sorglig får egentligen en barnfilm som man sänder på julafton varje år vara?

Finaste repliken:
Sköterskan Thora- Ni får vara försikta om Nils, pojkar. Han har ett dåligt hjärta
Berra- Han är det bästa hjärtat som finns!

(Inte ett öga torrt i TV-soffan)


Finaste stunden:
Alla ska ta ett sista farväl av morfar Nils under hans begravning. Berra ställer sig vid kistan och lägger först Gusafssons ros på den och sedan börjar han vissla.

Om någon släkting under den här scenen inte känner sig berörd kan ni med all rätt klassificera denne som empatilös!

God Jul!
//Helen

*icke-namngivet-mobiltelefonföretag*

Det *icke-namngivna-mobiltelefonföretaget* har nu visat sig vara de perverterade skithögarna jag alltid trott att de varit och därför aldrig medvetet skaffat ett abonemang hos dem. Däremot har jag gjort det omedvetet. "informationslistan" visade sig vara ett bindande kontrakt på att jag ville beställa ett abonemang och det konstiga brevet jag fick hem någon vecka efter som den käre Mr.A viftade bort och sa att det inte var viktigt visade sig vara min enda chans att ångra mitt beslut. Alltså ska jag framöver betala 99SeK i månaden för ett abonemang, jag inte använder och inte ens fått ett sim-kort ifrån. Jag hatar *icke-namngivet-mobiltelefonbolag* och jag hoppas den lilla snorungen som i smyg sålde ett abonemang till mig när jag rusade genom staden köpte knark för provisionen och dog. 

Nu är det andra bullar som gäller

Jag har låtit mig fördummas för länge.
   Nu måste det ske en förändring. Jag måste utvecklas och lära mig nya saker och framför allt. Hitta en utbildning som verkligen intresserar mig och sedan se till att komma in på den.
  
  Jag har alltid haft väldigt höga ambitioner- i teori. Jag har nämligen aldrig riktigt kämpat för mina ambitioner, jag har alltid övertalat mig själv om att allt kommer att lösa sig. Det har jag gjort av den enkla annledningen att jag varit för lat för något annat.
  Efter vad som känns som hundra år i en matbutik på östermalm har jag äntligen kommit till insikt- allt kommer inte lösa sig av sig självt. Jag måste ta tag i det här och jag måste sporra mig. Ingen annnan kommer skaffa mig ett bra jobb. Det måste jag göra.
  Jag har därför bestämt mig för att till en början försöka förbättra mina utsikter att över huvud taget komma in på någon utbildning, för om sanningen ska fram hade jag inte riktigt de slutbetyg jag hoppades på att få. Fastän jag inte fick några IGn har jag alltså beslutat att läsa upp tre ämnen. Jag hade också tänkt skriva högskoleprovet för första gången och jag känner mig extremt skrämd av det- men det skall göras!

Helen

Ljusstöpning

Först: Hata *icke-namngivet-mobiltelfonföretag*.
   En dag för typ två månader sen när jag var ute på stan och spatserade kom nån typ från *icke-namngett-mobiltelefonföretag* fram till mig och frågade om jag ville ha ett abonemang. Jag gjorde klart att det ville jag inte svara på just nu men de kunde ju få skicka info.
  Jag skrev upp mig på vad han kallade en informationslista. För några dagar sen fick jag en faktura på 277:- från *icke-namngett-mobiltelefonföretag*. Jag har till och med fått ett abonnentnummer men inget SIM-kort. (!)
  Jag måste alltså ringa och säga upp skiten. arrgh!

 Nu: Ljusstöpning
Jag, mamma och systeryster stöper ljus. Det är trevligt men frågan är hur länge till? Det har redan tagit en timme och det hänger bara tunna ljusstickor och dinglar. Dessutom är de krokiga...jaja. Det blir nog bra....

//Helen

Genomskinliga plastbestick

Igår var jag ute, de som känner mig det minsta förstår säkert att jag var på Harrys och att jag var där med söta lilla Malin och söta lilla Anna. Hade fantastiskt trevligt. Det var ett cover band där som bara spelade Ebba Grön, Imperiet och Thåström(solo). Vilken nostalgi! Helt plötsligt var jag typ tretton igen och det enda som saknades var Magda vid min sida. Fantastiskt.

När jag sen var på hemväg hade jag lyckats bygga upp en nästintill djurisk hunger och hoppade alltså in på sleven  i GUllmarsplan och köpte sjukt mycket gorgonzola pasta. Tävlingsinriktad som jag är bestämde jag mig för att utmana mig själv och inte ens öppna kartongen fören jag kommit hem. Det funkade bra. Men när jag satt där i min säng med pastan i knät insåg jag att jag inte kunde hitta gaffeln, seven eleven har nämligen genomskinliga plastbestick. Detta hände ett antal gånger under tiden jag avnjöt pastan och jag kan inte annat än undra om deven eleven är så pass onda att de har de genomskinliga plastbesticken bara för att jävlas med stackars fyllehungriga människor?


//Helen 

Ohelgig helg

Igår satt vi och hängde hemma hos Cribba, visst det är mysigt men det kan man göra när som helst.
Jag har precis vaknat (11.46) och jag börjar jobba 16.00. Slutsatsen utifrån det är att jag inte kommer hinna/orka göra något speciellt helgigt innan jobbet och inte heller efter jobbet då jag slutar 21.30. Kanske åka hem och dega hos Mr.A, vilket jag ju gör fyra av fem veckodagar.
Imorgon ska jag typ baka pepparkakor och alla som någonsin gjort det vet ju att man är nöjd med julkänslan man fick när man fyllde första plåten. De kommande fem plåtarna är bara jobbiga. 

Man måste ju känna att man haft en riktig helg innan jobbveckan börjar annars blir man tossig!

//Helen


Kick

Det var i lördags och jag råkade inte bli mystiskt sjuk eller stuka foten. Jag var där- på magdansuppvisningen och om jag ska vara ärlig så gick det väl helt OK. Tror jag iaf. Maria var iaf duktig...
   Det var riktigt roligt faktiskt, gav en riktig kick. Nästa liknande kick kommer jag få i mars på Malins modevisning.Can't wait=)



//Helen




RSS 2.0