Och så var det tomt
Huset känns ytterst tyst och tomt. Det är inte bara det att de har åkt iväg. Eftersom de tog bilen iår kunde de ta med sig allt till lägenheten i Gerze som vi någonsin pratat om att ta med oss. Huset är alltså inte bara tömt på föräldrarna utan också en massa saker...
Det ska bli väldigt skönt att vara ensam hemma i två hela veckor. Eller ensam och ensam...Om jag känner mig själv rätt kommer jag inte spendera särskilt mycket tid ensam. Förhoppningsvis kommer jag att ha en jämn ström av vänner som dinerar med mig och kanske sover här. Till att börja med kommer Jenni, Olivia, Maria och Ivana hit ikväll på middag och imorgon kommer Mr. A. Trevligt, trevligt, trevligt.
Ska jag försöka hinna träna en stund innan jobbet?....Ja!
Puss // Helen
Just nu
- Jag och Mr.A sov (m.m.) med varandra inatt. Det var jättefint men lämnade mig med ett hål i huvudet så att säga. Vet inte vad som pågår i min hjärna. Det är som att den genomgår en massa processer men att jag liksom inte har någon överblick över dem. Om någon frågade mig nu vad jag faktiskt känner skulle jag inte kunna svara. Jag vet helt enkelt inte.
- Jag och Malin har bråkat. Hon är arg på mig för något som egentligen inte är mitt fel vilket gör mig ledsen men ändå får mig att känna mig väldigt dum. Förlåt söt, du vet att jag inte vill att det ska bli såhär....♥
- Jag saknar Magda, har inte träffat min lilla rosa på alldeles för länge. Vill veta hur det är med henne.
-Jag ska jobba imorgon det suger eftersom jag börjar halv nio, vilket ju känns lagom kul på en Lördagsmorgon.
Med andra ord: Nu är allt kaos och jag har inte koll på något alls.
Skulle vara skönt att återfå kontrollen.
// Helen
"Long lost" barnslig glädje
Jag upplevde den igår. Den barnsliga glädjen. För det finns faktiskt skillnader mellan "vuxen" glädje och barnslig. Barnslig är mer helhjärtad, uppfyllande och framförallt frigörande.
Om du någon gång kära vän känner dig lite "blå". Ta med dig en vän och en portabel radio ut på nattpromenad. Dansa i en fin damm, i en fin park. Med dansa menar jag inte att stå och försöka röra sig så porrigt i takt med musiken som möjligt utan bara gör som när du var liten.
Efter damm-dansen ska man gå vidare till en lekplats, lämpligtvis en skolgård. Där ska man helt enkelt göra det man gör bäst i en lekpark. Lek. Snurra på de där snurrorna du vet, en pinne med en platta man ska stå på och så snurrar den runt,runt,runt. Gå balansgång, åk linbana, men framförallt, gunga! Högt och jättelänge.
Allt detta gjorde jag igår, Jag och Malin. Tack för den upplevelsen söta vän
Och jag hade helt glömt hur det kändes att inte vara glad p.g.a. av något. Jag bara var det och det var det bästa jag varit med om på länge. Det var fint. 
Detta är jag efter den extremt roliga kvällen. Helt utmattad=)
Puss// Helen
Sju blommor under kudden och vad?
Men den man gifter sig med behöver väl inte vara den som man kommer att vara lyckligast med under sitt liv?
Är det verkligen värt besväret att i denna nästintill helt uppodlade förort försöka hitta sju olika vilda blommor för att drömma om någon som likaväl kan vara mitt livs största misstag? (Antar att det är allmännt kännt att en stor del av alla giftermål slutar med hat och skilsmässa.)
Skulle det alltså inte vara bättre om man fick drömma om den person som är menad för en? (barnsligt övertygad om att det faktikst finns en sån.)
Om det var så skulle nog till och med jag ge mig ut och botanisera. Det skulle vara skönt att kunna uppväcka lite 'eyes on the price'-mentalitet i dessa rastlösa tider.
Men som sagt, under rådande omständigheter är det inte värt det. Jag kan vara lyckligt ovetandes om vem jag kommer gräla om uppfällda toa-ringar och obetalda lån med. För nån gång i livet vill jag ju faktiskt gifta mig, även om det är en av mina största skräcker. Alltså vill jag inte få chansen att fly innan det har gått för långt liksom....
Glad midsommar! // Helen
Den som ändå hade knorr & tryne
Tyvärr går det ju helt enkelt inte. Jag tycker för mycket om min omgivning (Förutom vissa väl valda delar av den.) Fan också
Puss// Helen
En upptagen kvinna
Fast bara i min hjärna.
Inatt drömde jag om varenda pojkspoling jag någonsin haft ett förhållande med, haft en flört med eller ens varit kär i i hemlighet. Observera att drömmen inte var av sexuell natur....faktiskt!
Alla bara var där och spelade varsin roll i intrigen som för övrigt utspelade sig i en jättestor skog...Nog pratat om själva drömmen och vidare till vad den representerar: Den totala avsknaden på alla liknande aktiviteter.
Man kan ju tycka att jag fått min beskärda del av s.k. romantik efter det plumpa avslutet med Mr.Parker. Som förresten fortfarande är den totala idiotins okrönte kung.
Men nejdå, jag är än en gång lika rastlöst. När Magda sa "men Helen det finns ju andra roliga saker man kan göra" Blev jag matt. Självklart finns det andra roliga saker man kan göra men inget som ger en sådan kick som en romans eller inbillad kärlek.
Jag har alltså kommit fram till att jag är beroende, det finns (nästan) alltid en man i mitt bakhuvud (och när det inte gör det inträffar mitt nuvarande tillstånd: rastlös.) Det värsta är att dessa allt som oftast visar sig ha IQ kålrot eller en flickvän i kulisserna.
//Helen
En dålig dag
Är så trött på knallgrönt snor som bor i min näsa, hur äckligt som helst, jag får kväljningar av att snyta mig.
Framförallt är jag trött. Rent fysiskt och psykiskt alltså, eftersom jag inte kunnat sova en blund på två nätter p.g.a. dig,
// Helen
"Before we mary I have a confession to make"
-He's my man and I'm gonna f*cking kill you biAtch!
- Oh no he's not, biAtch and I'm gonna kill YOU!
osv.
Hur kunde jag annat än att att följa den spännade fortsättningen? Jag var ju helt enkelt tvungen att få klarhet i varför de höll på att ha ihjäl varandra.
Det visade sig snart att det var ett avsnitt av förnedringsshowen 'Jerry Springer' jag tittade på och att kvinnorna (båda två uppenbarligen djupt olyckliga) slogs över en man som var den ena kvinnans äkta hälft och den andra kvinnans pojkvän sedan ett halvår tillbaka och båda krävde nu att "få" honom.
Ni kan ju bara tänka er vilken fin stämning det blev när den så omtalade äkta mannen/pojkvännen kom ut på scen och började kalla sin fru olika elakheter och sedan fria till flickvännen. Så mycket kan jag ju i allafall säga att jag aldrig kommer att kunna uppskatta en skräckis eller en film om psykopater på samma sätt som förut efter denna finkulturella upplevelse.
Fy fasiken! Hur kan man ens tänka tanken att fylla en studio med människor och sedan ta dit folk för att de inför hela studion och på internationell TV berätta för dem att deras fästman/mö också är någon annans fästman/mö eller att den kanske är någon annas äkta hälft eller kanske att den pippar ens systers bästa vän eller liknande. Vilken pervers människa kom egentligen på idén att livnära så på andras svineier och/eller sårade känslor?
Under hela programmet eller under de 15 minuterna jag tittade satt jag bara och hoppades att någon med en gnutta värdighet i behåll skulle lämna studion utan att starta eller delta i något slagsmål eller skrika okvädningsord. Men icke!
Människan är tydligen ett primitivt djur som reagerar mycket aggressivt på orätt, lögner och otrohet. Detta har då, som sagt var något pervo kommit på att göra underhållning av och publiken älsakde det. De törstade efter förnedring och blod och de blev inte besvikna.
Jag för min del kände ett lätt sting av illamående och stängde av TVn efter 15 minuters häpet gapande. Mina aggressioner gentemot Mr.Parker var som bortblåsta. Nu har jag försökt och om han har någon som helst lust till någonting får han helt enkelt visa det. Jag lyfter inte ett finger till
// Helen
När natten blir till dag - groupie love by Helen & Olivia
Det är alldeles för ljust och vi har insett faktum- det kommer inte bli någon sömn...Vi kan alltså lika gärna sitta och filosofera och lyssna på vår älskade Lars.
Detta inlägg kommer mest att bli något av en hyllning till några pojkar som har förgyllt våra liv i tre år. Den ärade Pålstiftelsen. Under skratt och tårar har vi under denna natt gått igenom varenda minne från dem. Nu har vi kommit fram till frågan: är det slut nu? Blir det inga fler minnen?
Alla knuffar in i väggen, alla sånger, alla blick-räkningar, alla stulna läskflaskor, allt tjat om Harry's, allt oväsen ni fört, alla trakasserier, alla practical jokes...
All glädje ni skänkt oss och all kärlek vi givit er i smyg
Eftersom ni alltid betett er som ett gäng pubertala vildsvin, och eftersom hela klassen, resterande elever
+ lärare stört sig på ert högljudda och extremt jobbiga sätt, har vi gång på gång fått predika om era kvalitéer. När folk har svartmålat er och uttryckt längtan efter att slippa er har vi sagt "hallå?" (på bästa Markus-vis) och istället försökt få dem att minnas de goda stunderna. Om ni bara anade hur mycket tid vi spenderat på att förbättra ert rykte som ni ständigt smutsat ner.
Kim, Niklas, Tom, Markus, Johannes och Jocke - Ni har alltid ihärdigt pockat på vår uppmärksamhet och vi har alltid med glädje givit er den.
♥ //Helen & Olivia
En svår & jobbig grej
Det är så lätt att kasta "kärlek" där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Uttrdrag ur låttexten "En svår och jobbig grej" av Lars winnerbäck
För ett tag sen var det inte såhär.
För ett tag sen var det du som hela tiden ville ses. Nu har du istället signat upp dig på ointresse.nu
Det är väldigt störigt. För först var jag inte jätteintresserad. Visst jag tyckte om att vara med dig dig men sen snärjde du liksom in mig och nu när du har mig i ditt nät så...jaa, blir du sådär...
// Helen
X Upphöjt med två.
Träffade två gamla kärlekar igår.
Det jobbiga var att det är de två som betytt mest av alla kärlekar hitills..
Det ena mötet var inplanerat och det andra var en ren slump.
Jag hatar känslan jag får av att träffa dem. Den är så bitterljuv och precis när man inser varför man känner igen den där killen i busskön flyger en massa minnen förbi på bara två sekunder, tillräckligt länge för att man ska hinna tappa fattningen och börja stamma eller dylikt.
Dessutom är det något man fasar och det kommer man också alltid på precis när man inser vem det är. Man tänker liksom "fan, jag har varit livrädd för att detta ska hända enda sedan det hände förra gången"....Efteråt är det dock en skön känsla när man inser att det ju kanske inte var fullt så pinsamt eller jobbigt som man trodde...Det hinner man tyvärr som regel hinna glömma bort tills nästa gång man stöter på någon....
puss// Helen
Mottagning & vinpussar
Igår var en såndär bra dag ni vet, det var helt klart riktig sommar(kanske lite påfrestande värme...) och jag spenderande den helt klart riktiga sommardagen med människor jag tycker om. Perfekt.
Dagen började riktigt slappt. Jag tror inte jag rörde på mig överhuvudtaget innan det var dags att åka till Jennis mottagning som började klockan två. Jag var självklart inte där när den började, det skulle inte varit likt mig om jag faktiskt kommit i tid. Istället dök jag, Maria och Mr. Parker upp först klockan fyra men vi hade med oss ett citrusträd till Jenni, så det gjorde nog inget....(?)
Riktigt trevlig mottagning, trevligt folk(speciellt hennes föräldrar) och trevlig mat=) Vad som också var riktigt trevligt var att träffa Mr. Parker igen, det var längesen, har kanske saknat honom...
Efter den riktigt trevliga mottagningen åkte jag, Mr. Parker, Jenni och hennes pojke(Mr. Parkers vän) till djurgården. (Jag ♥ färjan) Planen var att vi skulle sitta på en gräsmatta och dricka vin jag hade med mig. Vi hamnade dock på en krog mittemot grönan, det funkade också, särskilt när jag blev bjuden på min cider.....Glömde tacka! sorry Mr.Parker.
Efter en hyfsat långvarig diskussion om var vi skulle sova åkte jag och Parker hem till mig. Först gjorde vi dock ett stopp på några timmar på min gamla skolgård och delade på vinflaskan och pussades vinpussar...Tror att det kan ha varit det som gjorde gårdagen till en såndär riktigt bra dag...Även om det kändes lite fjortis....men det var trevligt, det bor en liten fjortis inom oss alla=)
Blir man inte lite dum av att inte plugga? Jag tror att hjärnan blir förslappad, den är liksom konstant inställd på viloläge....
puss// Helen
Min blogg!
Jag har utåt varit en radikal blogghatare och inte ens läst min kära vän Olivias blogg . Men inom mig har jag länge haft en dröm om en alldeles egen och nu har jag en! Som ovan sagda vän hjälpt mig att piffa upp=)
Att bloggen kom till just nu kan bero på att det händer en massa konstiga saker.
Exempel på dessa är följande:
- Studenten (behöver jag ens förklara mig, såklart det är förvirrande!)
- Jag har fått reda på en sak som jag anat men inte velat haft bekräftat! ( fy bubblan, jag ville ju vara prinsen)
- Den ständigt förvirrande Mr. Parker gör som han brukar och...förvirrar mig...
Ni som redan känner mig förstår, ni som inte känner mig kanske förstår i sinom tid eller aldrig....men det kanske är lika bra så...
Puss// Helen
