HelenHBE

Längesen jag bloggade sist. Saknat mig?
Följande saker har hännt sedan sist.
-Jag tackade nej till assistent-jobbet, ångrade mig så fort jag la på luren. Typiskt mig.
-Jag har fyllt år, fick en massa fina saker, wie!
-Blev bjuden på middag av Mr. A och söta lilla Cribba, Kinamuren vid Odenplan. Fancy!
-Jag har klippt mig, syns typ inte, men jag vet om det och känner mig fin därför!
-Var på fest hos Bettan igår, mycket trevligt!

Just nu sitter jag och tittar på en ekorre i min grannes träd och försöker bekämpa en bultande huvudvärk.
Jag♥dagenefter


//Helen

Min fru gör konstiga ljud när hon äter. Hon säger att hon inte kan hjälpa det. Jag blir ändå tokig. Vad ska jag göra?

 Försök säga det på ett snällt sätt

Om det verkligen är störande, så bör du säga ifrån. Det skulle kanske underlätta för henne i karriären och i privatlivet om hon fick bukt med det här. Men säg inte: "Du smaskar så förfärligt. Du är så äcklig". Döm inte, det hjälper inte.

Erbjud hjälp

Du kan säga så här: "Jag har en sak som är lite svår för mig att ta upp. Och det kanske är svårt för dig att ändra på det. Men det handlar om hur du äter. Du kanske inte är medveten om det, men du låter ganska mycket när du äter. Och jag irriterar mig så på det. Är du beredd att göra något åt det och kan jag i sådana fall hjälpa dig på något sätt?"

Det här hittade jag på aftonbladets hemsida. De tog upp vissa problem som är typiska i s.k. Kärleksrelationer. Just detta delikata problem har jag och Mr. A haft långa diskussioner om. Jag hatar allt som kan liknas vid smaskljud...och jag gjorde enligt denna trevliga relations-guide alla fel man kan göra. Jag dömde och sa att han var äcklig. Och han blev ledsen.

Förlåt Mr.A....det var inte meningen att såra dig, men herregud! Jag ber dig att stänga munnen när du tuggar. Det är allt annars tycker jag jättemycket om dig! Puss


//Helen

Jag vet att det kan uppfattas som elakt att man är rädd för människor med vissa sjukdomar. De kan ju faktiskt inte hjälpa hur de...beter sig.
   Idag kom det in en tant på jobbet som har tourettes. Tourettes innebär inte alltid som alla verkar tro att man går omkring och skriker okvädningsord omrking sig. Det kan helt enkelt yttra sig på lite olika sätt. Den här kvinnan gick omkring och stönade väldigt högt och räknade. Ungefär såhär "Ähähäh ett...ett,två,tre...tretretre...fyra...fem...sexsexsexsexsex"  Det var faktiskt skrämmande. Särskilt när hon ställde sig precis bakom mig....Jag uppskattar faktiskt inte att okända människor stönar mig högt i öronen, tourettes eller ej.


// Helen

Igår började Mr. Parker(om ni nu minns honom) prata med mig på msn. 
  Vad ville han då efter de tre månader som gått sedan han mystiskt slutade höra av sig? Säga förlåt för att han betedde sig så bitchigt? eller kanske förklara vad som egentligen hände? Nepp. Han ville småprata. Eller Kanske rättare sagt dösnacka.  Visst. Jag är inte sur på honom längre men artigheten krävde faktiskt en ursäkt eller förklaring av något slag. Under hela konversationen satt jag och väntade, men han bevisade än en gång att han inte är något under av artighet. Jag är förundrad och förstummad.

Ett litet tack till Mr. Parker för att han fick mig att återigen uppskatta Mr.A

//Helen

Är det verkligen en bra start på dagen? Vet inte. Vad tycker du Mr.A?

Iaf. Detta är en snabbis innan jobbet. 
   Jag har ca fem minuter innan jag måste sticka iväg, det kommer dock att räcka mer än väl för det enda jag tänkte skriva om nu är:
1. Hur bra det är att Magda bor rätt över gatan och passar mina grannars katt för tillfället,  jag var över och lunchade hos henne idag=)
2. Att jag såg en galen man idag. Han skällde ut ett gäng duvor för att han tyckte att det var girigt av dem att stå runt omkring honom medan han åt en varmkorv och hoppades på en munsbit. Var är världen påväg?

//Helen

Ikväll har jag dansat libanesisk magdans. Det var fantastiskt roligt.
   Jag, Maria och hennes söta vän Pau var på en prova-på-omgång tidigare ikväll. Jag måste tyvärr säga att jag inte var särskilt sensuell över huvudtaget, utan mest påminde om en heffaklump av något slag, men det graciösa och sensuella kanske kommer med tiden även om varken det ena eller andra är någon av mina starkare sidor =).

Visste ni förresten att magdansen från början utövades av män? 
  
//Helen

P.s
Jag har till och med köpt en skrammel-sjal att ha runt höfterna=)
D.s

Snart ska jag se filmen 300 och jag måste säga att tanken på 300 svettiga spartaner  i minimala läderkallingar   får   mig   att   rysa .   Nu tänker ni säkert "ja hugaligen, det låter obehagligt!". Jag anser motsatsen. Det är inte det lilla snuskiga klädstycket de har på sig utan allt de faktiskt inte har på sig som frammanar rysningen. Wie!

// Helen (♥ Leonidas)