Aggressions vol.1
Detta riktar sig mina aggressioner emot:
- Sovmasker.
Förskräckligt! Jag sprang runt hela stan för att hitta en sovmask till min lille far som inte kan sova för att det är för ljust. Jag hittade ingen. Till slut köpte jag tyg, pysslade ihop mönster, började sy och det ser rent utsagt förjävligt ut!
I tisdags när jag var i stan, på Åhléns närmare bestämt och står och tittar på nagellack hittar jag sovmasker. Vid nagellackshyllan!? Jag är skeptisk till någons intelligens.
-Jobbet.
Jag var ledig i Tisdags. Mina nästa ledig dag är nästa Fredag. (onsdag1, torsdag2, fredag3, lördag4, söndag5, måndag6, tisdag7, onsdag8, torsdag9) Nio dagar! Jag kan verkligen inte komma på något bättre sätt att spendera min sommar än i en iskall butik med mina puckade chefer.
-Lars-Åke.
Det är han som äger närbutiken där jag bor. Den är liten och skruttig och jag är förvånad över att den inte har slagit igen ännu. Dit trippade jag idag för att köpa mjölk, bananer, nektariner och prickig korv. När jag kom hem var sistnämnda möglig. När jag gick dit för att lämna tillbaka skiten var det lunchstängt. Ugg.
Igår var jag hemma hos arvid och åt middag med honom och Malin. Sedan åkte vi till Långholmen och hängde med Arvids vänner. Det var trevligt.
Ikväll ska jag träffa grabbarna. Grabbarna as in Cribba, Adde och kanske Niklas, grabbarna som jag inte träffat på snart en månad!
//Helen
Till dig- min vän
"Du är så jävla ytlig, du är typ den mest ytliga personen jag känner!"
Jag älskar bebisar och precis efter att jag slutade vara en själv började jag drömma om en egen och har gjort det sedan dess.
Jag och Mr.A drömde om en liten flickbebis som skulle heta Danaë och vara en kombination av oss. Hon skulle bli den perfekta manifestationen för vår kärlek.
Som ni vet slutade det inte riktigt så. Vår kärlek är nu ickeexisterande och Danaë. Ja. Hon är likaså och kommer så förbli.
Men ändå hann jag vänja mig vid henne under de här tre åren och om jag någonsin tänkte på barn så såg jag bilden jag skapat av henne framför mig.
Jag har helt enkelt inte hunnit vänja mig av med den bilden ännu. Hon har varit min fantasibebis och det kommer ta ett tag innan jag är beredd att släppa henne. Men ju mer minnet av mina känslor för Mr.A kommer blekna ju mer kommer bilden av Danaë att göra det.
För tro inte något annat än att om jag någon gång får ett barn så kommer Han/hon vara den vackraste, mest fulländade varelsen som någonsin funnits. Det kommer inte spela någon roll ifall han/hon råkar vara mörk/ljus, tjock/ spinkig, blind/ döv eller ha allvarliga hjärnskador. Det barnet kommer att vara perfektion personifierad enligt mig.
Om du sedan har andra annledningar att tycka att jag är ytlig så är det upp till dig.
P.S
Jag är inte arg. Jag blev bara lite förvånad då jag inte trodde att du såg mig på det sättet.
D.S
//Helen
Alone at last
Jag lyckades med två saker själv jag förut behövt andras hjälp med.
- Jag lyckades byta två glödlampor som jag verkligen inte når till, varav en sitter i trappen, så det är lite svårt att bara ställa sig på en pall. Men är man fingerfärdig så är man!
- Jag åt chips helt själv. Brukar annars behöva moraliskt stöd för att proppa i mig 99% fett. frågan är om detta verkligen ska ses som en framgång?
Sedda filmer: Priscilla öknens drottning och Marie Antoinette
Nu ska jag åka till jobbet. Är det inte underbart- en ledig dag den här veckan och en ledig dag nästa vecka. Nejnej. Varför skulle man vilja njuta av sommarvärmen eller kanske ha lite fritid? Vilket trams!
//Helen
Nothing like the old days and nothing like 'L world'
Jag och Malin skulle till Harrys igår.
Vi började hemma hos mig och gjorde mumsiga drinkar. Sedan åkte vi till söder där vi tänkte gå till någon rockbar som Malin kände till.
Istället gick vi till Big Ben. Där var medelåldern extremt hög men musiken var väldigt bra så vi satt ett tag och snicksnackade om diverse.
Till slut bar det av till Harrys men kön var inte att leka med så vi åkte tillbaka till söder och tänkte gå på Rocks. De hade tyvärr bytt lokal till en som bara hade sittplatser och som vi ju vet tycker jag att hårdrock gör sig bäst när man kan dansa till det.
Vi bestämde oss alltså för att lämna Rocks och ta oss till Medusa. På väg till Medusa gick vi förbi Kolingsborg som hade klubben Connection(gayklubb). Vi fastnade i kön där istället.
När vi väl kom in var det ångande hett och det var lite som en annan värld. Allt som stämmer på andra klubbar gäller liksom inte. Stryker sig en kille mot dig är det inte för att han har perversa avsikter utan att han så fort som möjligt vill komma förbi dig för att dansa med killen utan tröja bakom dig.
Jag blev faktiskt lite besviken på flatorna. Skulle jag ha sex med en tjej skulle jag vilja ha sex med en riktig tjej och inte en tjej som ser ut som en man (varför då inte ha sex med en man?). Hela idéen skulle ju gå lite förlorad då. Dessutom har de helt andra koder. Man kan liksom inte komma i kontakt med dem om man inte är en av dem. Och det var så sjukt uppenbart att jag och Malin inte var det. Vi var ailiens bland flatorna.
Bland bögarna däremot smälte vi in väldigt bra. Vi träffade två väldigt trevliga pojkar som var precis som vi fast de var ännu mer uttrycksfulla, gjorde ännu mer viftande rörelser med händerna och ännu mer förskräckta/förtjusta uttrop. De ar underbara. Nej. Jag ska börja hänga på Gayställen för att umgås med bögar och knäcka koder!
//Helen
Just like old days
Sist jag var där var det tyvärr helt dött men sist Malin var det var det tydligen livat värre. Vi kan ju hoppas på att det är så idag också!
Ska bli riktigt roligt att gå ut med henne igen utan pojkvänner och deras vänner. Blir liksom lite lättare att shakea loss då. Lite friare.
Igår hade ovannämnda duo filmmys hemma hos mig. Vi såg Sweeney Todd. (Blodig- men bra!), åt mumsig fruktsallad och hällde kanel i dörröppningar och runt fönstren. Det ska tydligen hålla borta tvestjärtar.
//Helen
Tacos, KGB & Anchor
Helkvällen började bra med tacos som var delikat. Maria kom lite i efterhand och fick därmed äta själv. Efter många om och men och ca en timme efter i tidsplanen lämnade vi mitt hem för att åka till KGB där det skulle vara klubb kalashnikov. Istället var det fyra fulla gubbar. Men i hopp om att få höra balkanbeats och sovietabilly hängde vi kvar och tog något att dricka. Sorgligt nog var musikanläggningen trasig så vi drack upp och gick. Inte så lyckat.
Efter en diskussion om var vi nu skulle ta vägen kom vi till Anchor. Alltid lika trevligt att hamna där. Tyvärr var det ett band som spelade som inte riktigt höll standarden.
Vår kväll blev helt manipulerad av män. Bettans gamla boyfriend och hans vänner och två konstiga norrmän. Inget av intresse faktiskt.
Till slut fick Maria igång mig och Bettan med att dansa fastän dansgolvet typ var tomt. Det är inte riktigt min grej men jag orkade inte ta mig själv på så stort allvar.
När Anchor stängde utväxlades nummer med norrmännen. Varför vet jag inte men jag tänker inte svara om han ringer. 30 är lite väl gammalt för mig. Dessutom sa Olivia attt han såg ut som en ung Tage Danielsson. Är det någon som kan se det framför sig?
På vägen hem stannade vi till på ett seven eleven där det jobbade en mycket söt man som jag hör och häpna lämnade mitt nummer till. Det visade sig att han redan hade "en liten gumma". Detta känns dock inte som en större förlust för min del. Men jag har fått seriösa funderingar på vad jag har blivit för människa egentligen. Vad hände med att jag var blyg? Blyg är bättre än...detta!
Nu ska jag till jobbet och efter det blir det filmmys med Malin=)
//Helen
Blogg-helvetet
Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att blogga och jag älskar att läsa andras. Alla utom en. Det är en som får mig att vilja skrynkla ihop mig själv och min omgivning. Det är inte så att den är skriven med ett dåligt språk eller så. Det är bara det att den kan få mig fysiskt illamående och nej, det är faktiskt inte
Har nu kommit fram till att jag är föga intresserad av huruvida han kan vänta på Henne i hundra år och hur gärna han skulle vilja lära känna henne på insidan(snuskigaste dubbelmeningen någonsin.) Men nej. Nu ljög jag. Jag är väldigt intresserad av det. Men bara i självplågande syfte. Och nej. Jag är inte kär i honom men ändå. Kom igen. Reagerar jag verkligen abnormalt här?
Jag tror att det är bäst att inte veta. Eller är det att sticka huvudet i sanden? Ska jag helt enkelt "face the facts" och läsa skiten eller har jag redan faceat mina facts genom att bara veta om det?
Som jag sagt förut känns en nära vänskap mellan oss ganska avlägsen nu. Men vem vet. Han kanske kan vänta på mig hur länge som helst också?
Nu vill inte jag att ni ska tro att jag är helt galen och fixerad vid det här. Faktum är att jag nästan inte tänker alls på situationen eller ens på honom. Men det är just när jag tar min dagliga bloggrunda som det kommer över mig. Kankse är bäst att glömma att han och hans blogg finns för ett tag.
Fast då vill jag först ha mina skor och mitt paraply som är kvar hos honom...
//Helen
Pysseldag
Jag har äntligen köpt min almanacka(Rättstavat!) och jag har också pimpat den big times. Den är mycket fin!
Idag ska jag också sy varsinn sovmask till hela familjen. Det blir roligt. Mina sovmasker är sjukligt könsuppdelade. Jag har gjort ett väldigt maskulint mönster till pappa och Andreas(?) medan vi flickor har fått ett rundat och betydligt mer feminint mönster. Splendid.
//Helen
Girl- and boyfriend, friends with benefits- But friends?
Hur ska det här egentligen gå?
Att vara vän med Mr.A känns på något sätt väldigt realistiskt men samtidigt väldigt långt borta. Och jag tror att det är just så det är.
Nu skulle det vara näst intill omöjligt. För om sanningen ska fram har jag ingen som helst lust att träffa honom nu. Vem vet vilka känslor i det fördolda som kan komma upp? Vill inte riskera några sådana konstigheter.
Dessutom tror jag att jag måste hinna komma över det faktum att han antagligen kommer bli tillsammans med just Henne. Innan det känns OK kommer nog en vänskap mellan oss kännas väldigt krystad och falsk. Visst kan jag prata med honom i telefon och smsa med honom osv. det är till och med ganska trevligt. Men att sitta och ta en fika skulle nog vara lite överkurs för tillfället. Menmen. Tiden läker alla sår eller vad säger man?
//Helen
Yesterday all my troubles seemed so far away
Vi dansade till den mån det var möjligt. Det var som en sillburk och hett som i helvetet. Men det var roligt. Efter ett tag tog smärtan i våra fötter överhand och vi bestämde oss efter många om och men att gå vidare.
Efter att några gjort en avstickare till donken kom vi till Temple bar. Där var det en söt men alldeles för full kille som pratade lite med mig och om han inte haft en så lam personlighet hade han nog blivit medbjuden på en väldigt privat efterfest hos mig. Men icke!
Jag och Jenni kände oss till slut manade att åka hem. Som sagt hade smärtan i fötterna för längesedan tagit överhand och nu pockade även behovet av sömn.
Vad gäller de andra så sitter de där nog än.
Idag åker Ivana till Serbien. Kommer verkligen sakna henne.
//Helen
Har glömt...
...Att plocka ur diskmaskinen(Ja,ja lätt ordnat)
...Att lägga i en tvättmaskin(50% av mina kläder är rena så det spelar inte så stor roll)
...Att betala mina räkningar (Har iofs ett antal dagar på mig, but still!)
...Att packa upp(Alltså väskan är nästan tömd men jag vet att det ligger något kvar och skrammlar i botten. Kom ju bara hem för en vecka och en dag sedan!)
...Att måla naglarna
...När mamma och pappa kommer hem. (Måste ju hinna vattna blommorna innan dess!)
...Vilken dag jag och systeryster bestämde oss för att ses. (Tisdag?)
...Huruvida jag och Magda har bestämt när vi ska ses. (och i sånt fall när?)
...Min viktiga "attgöralista"
...Vilka tider jag jobbar nästa vecka. (Kan kolla upp det på jobbet imorgon iof)
...Att köpa almenacka/almanacka....Kalender! (För att kunna skriva upp allt så att jag inte glömmer saker!)
...Hur man stavar ovanstående
Jag och Maria åkte hem till Jenni och hade myskväll. Vi pratade mycket, mycket, mycket och drack baileys. Trevligttrevligt.
Det har jag iaf inte lyckats glömma ä
Hur man får folk att försvinna
Man tar livet av dem? Kastar en filt på dem så att de åtminstone inte syns? Hyr en trollkarl som kan trolla bort dem?
Förstår inte när jag blev såhär dålig på att dissa folk.
På Kreta råkade jag hamna i samspråk med en svensk man och när jag säger man menar jag alltså gammal. 28 för att vara exakt. Han var väldigt trevlig men framför allt försökte han inte snuska till det. Vilket ju är väldigt ovanligt på chartersemester så jag tog min chans till ett givande samtal.
När det givande samtalet var över och det var dags att gå hem visade det sig att vi hade missuppfattat varandra kapitalt. Jag ansåg att det inte fanns några som helst annledningar för oss att hålla kontakten vilket han inte höll med om och tillslut bestämde vi oss för att bli vänner på facebook. (Redan där gick det för långt)
Sedan sa han orden som fick mig att frysa till i skräck "Vad bra men då får du lova mig en dejt när vi kommer tillbaka till sthlm!" och vad säger jag? "En dejt, hehe,jaha" (hur jävla dum får man bli? Kan ett menat nej låta mer som ett ja?)
Nu pratar vi iaf på facebook och han försöker komma fram till olika datum vi kan ses och vad jag har för jobbtider osv osv. Suck. Jag vrider och vänder mig som en mask men hela grejen börjar kännas lite löjlig. När förstår han att jag inte är världens mest upptagna och disträa person och slutar tjata?
Måste detta alltså sluta med att jag säger precis som det är: Att han är alldeles för gammal för mig, att han är alldeles för på och får mig att fundera över vad han är för galning igentligen och slutligen att jag aldrig skulle kunna tänka mig något sexuellt med honom då han dessutom är jävligt oattraktiv.
Sometimes a gril's got to do what a gril's got to do. But I guess I wait untill tomorrow.
//Helen
Dreams of you and you and you
Inte kul.
Gick just och la mig på sängen för att bläddra igenom Elle och fundera ut hur jag skulle sy om den där långklänningen till ett perfekt linne. Precis som jag förväntat mig slocknade jag på stört.
Jag fick dock inte en långvarig vila. Eftersom jag väcktes av en dröm. En mardröm.
Jag går i en skog. En typiskt svensk skog med höga tallar som står tätt, tätt. Man kan knappt se kronorna men man kan ana dem då ljuset har svårt att tränga ner till marken. Det är dimma.
Jag vet att jag är på väg någonstans men inte var. Jag börjar gå bland träden. Helt plötsligt märker jag att tallarna som ju brukar vara nästan helt nakna längs stammen har fått långa kala grenar.
jag fortsätter gå. Jag anar att jag är iakttagen. Det känns som om skogen tätnar lite omkring mig och att grenarna försöker gripa efter mig och hålla fast mig. När jag tittar upp från marken märker jag att alla tallar har fått ansikten och att dessa är högst välbekanta.
Sedan vaknar jag
Träden var självklart alla män jag någonsin kännt och som jag kännt något alls för. Drömtydare någon?
//Helen
Mr.As återintåg
Fram tills idag har jag faktiskt klarat mig riktigt bra. Bättre än väntat. Jag har lärt mig att jag inte alltid har någon annan vid min sida men att jag själv duger minst lika bra. Jag har kommit så långt att jag kan säga "det var nog bäst som skedde för oss båda". Detta pga. att jag isolerat mig ifrån honom och alltså inte haft någon/något som ständigt påminnt mig om vad jag förlorat.
Istället har jag kunnat glädjas över vad jag funnit. Ett självständigt liv för första gången sedan flera år tillbaka.
Nu. Så fort jag hörde hans röst i andra änden kom jag att tänka på allt det där som jag antagligen skulle kommit att tänka på förr eller senare ändå.
Det där med att ligga på hans arm, hans långa utläggningar om simpla saker som han funderat jättemycket över, hur det var att ligga där vid hans sida när det var sovdags, hur det var att vända sig i sängen och se bilder på mig själv i hans bokhylla. Hur det kändes som att han alltid fanns där, både fysiskt och psykiskt. Allt det där som jag är så rädd för att sakna. Allt det där som överspeglade de negativa aspekterna av vårat förhållande. Allt det där som skulle göra det omöjligt att se honom i ögonen utan att börja gråta som ett barn. Allt det som gör mig svag
Han vill att vi ska tråffas som vänner. Om ett tag har jag sagt. Jag måste få smälta allt det här som helt plötsligt dök upp som från ingenstans. Jag antar att det var konsekvenserna av Mr.As återintåg i mitt liv.
Konsekvenserna som jag skulle behövt handskas med nu eller senare. För jag vill inte att han bara ska försvinna ur mitt liv. Jag vill kunna vara hans vän men fan vad mycket enklare det skulle vara att bara frysa ut honom så som jag gjorde förra gången, det är så svårt att ha honom kvar i mitt liv utan att han ska stå för de saker han alltid stått för. Att han helt plötsligt ska vara min kompis. "En av tjejerna" Eller vad?
Jag tror iaf att det är bra att detta kommer nu och inte om två månader, nu är det bara en naturlig del av min bearbetning. För faktiskt- man kommer inte över tre långa år på två veckor.
När jag kommit igenom det här kommer jag vara en lyckligare och gladare singel som förhoppninsvis får en ny vän för livet!
Jag är så jävla lycklig att jag glömt bort vad jag heter!
ur Pensionat Oskar
(Läs det på finlandssvenska!)
//Helen
Vet hut!
Vilken typ av människa kleggar ner någon annans cyckelsadel med någon riktigt, riktigt äckligt?
Vill inte ens tänka på vad det kan ha varit som mötte mig på sadeln när jag skulle hem ifrån jobbet. Jag ser det här som ett övergrepp mot min cyckel. Vad fan hade den gjort någon?
Det värsta är att jag kommer och tänka på en grej som min syster berättade. Tydligen så finns det någon/några personer i stan som går omkring och sarrar på folks sadlar. Det känns väldigt obehagligt.
Som tur är satte jag mig inte på snusket utan tvingade ut min systers mycket sympatiske sambo på balkongen där han fick slänga ner massa fuktigt papper som jag kunde torka av sadeln med och så fort jag kom hem började det ösregna så jag tror faktiskt att den är sanerad nu.
Men tänk om det var sarre då, kommer det bli en trehjuling då?
på kvällen kom Malin och vi tittade på Pensionat Oskar och drack lite vin. Skitmysigt.
//Helen
Jobbångest
Imorgon ska jag gå upp halv sju. Cyckla över årstafältet. Ta tvärbanan till liljeholmen. Ta tunnelbanan till stadion. Gå till jobbet. Byta om till fula, obekväma, kungsblåa jobbkläder. Hämta tidningarna och slänga de gamla. Ställa upp dagstidningar och kvällstidningar. Lägga upp bröd. Sätta mig i kassan. Sitta i kassan. Sitta i kassan. Sitta i kassan. Gå på lunch. Plocka upp toapapper och blöjor. Försöka se verksam ut när det egentligen inte finns ett skit att göra. Sitta i kassan. Sitta i kassan. Sitta i kassan.
Jag hatar det.
Det jag får ha i åtanke är att min "hatchef" har gått på semester, det kommer nog förmildra omständigheterna ganska rejält. Jag kommer inte behöva sitta i någon busskö hem(ha!). Jag är ledig på Tisadg. Det är väl typ dessa tre saker som kommer hålla mig ifrån att skära pulsådern av mig med kycklingsaxen inne på charken.
Dessutom får jag tänka på att jag ju ska börja plugga i höst(Kläder, kropp, identitet) och alltså inte kommer behöva spendera överdrivet mycket tid på det där jävla stället under den ändå så deppiga hösten. Det känns skönt.
Ikväll var jag på restaurang med Olivia, hennes pojkvän(!) och också hans kompisar. Det var jättetrevligt och de såg så kära och glada ut att man inte kan annat än dra på smilbanden när man ser dem tillsammans.
Det gör mig så glad att se henne så här!
Det som dock är lite synd är att han imorgon åker till USA och ska vara borta sex veckor.
Men WTF kärleken övervinner allt.
♥//Helen
Relationen mellan Jag och Mig
Nu när jag inte har en relation med någon annan(för en gångs skull!) Kan jag äntligen passa på att bygga på relationen till mig själv.
Det går ganska bra hitills. Jag och Mig har långa diskussioner om diverse, "vi" träffar "våra" vänner väldigt mycket men passar också på att få lite ensamtid som man till en början måste vänja sig vid för att sedan lära sig älska!
Igår när jag sov hemma hos Arvid(självklart var Malin också där) som ju bor typ två meter från Mr.A började jag tänka på om han var med Henne osv. Helt enkelt plågsamma tankar som inte spelar någon roll. Jag började helt plötsligt känna mig mycket ensam.
Efter en stund kom jag på att jag ju när allt kommer omkring alltid har mig själv. Jag skickade "Jag älskar dig. God natt!" till mitt eget nummer. Kände mig lite nykär när jag fick smset och somnade som en stock.
Jag kanske till och med snart känner mig redo att starta ett liv med mig själv.
//Helen
Tillbaka till verkligheten
Vi hade tänkt åka iväg på en själaläkande resa och bara ha djupa samtal på balkongen medan vi skulle sippa på varsinn Bailyes. Och visst sippade vi Baileys. Men aldrig på balkongen under lugna, djupa samtal.
Vi gick ut sex av sju nätter. Underbart.
Resan har innehållit alla basic stuff som en solsemester på Kreta för två singeltjejer på tjugo bast ska innehålla. God mat, sol, bad, en massa prat om diverse och sist men absolut inte minst män.
Jag ska inte gå in på detaljer men om vi säger såhär så var jag inte den enda som slickade mina sår och jag har lärt mig att "sex on the beach" är precis lika trevligt som på film i stundens hetta. Dagen efter när man hittar sand på ställen man knappt visste fanns är det inte fullt så kul. Och för att ge mig själv lite cred måste jag få citera min strandvän: "Det var det bästa sexet i mitt liv". Det blev visst ganska många detaljer ändå?
Mina absoluta favoritmän under resan var "Handicapped" och Arienn/Adrienn/Adrianno? Måste helt ärligt säga att jag inte minns hans namn men så snygga män behöver inte ett namn för att bli ihågkommna. Handicapped för att han var så charmmig och okomplicerad och verkligen kunde kyssas. Arienn, för att han dansade bäst i världen, var charmig, hade stil och var great in bed.....beach?
Har bytt sängkläder från de som luktade Mr.A till helt nya som luktar ny start.
//Helen
Verklighetsflykt
Pratade vidare med Mr.A igår efter att ha fått väldigt förvirrande sms hela dagen. Ena sekunden så verkade det som om det enda han ville var att få tillbaka mig och andra sekunden var det att så länge jag inte försvann helt ur hans liv så spelade det inte så stor roll. Nämnde någon schitzofreni?
Hur som helst. Vad han än ville så bör jag här med klargöra att skadan redan är skedd och oroliga vänner kan därmed andas ut.
Visst älskar jag honom fortfarande men den kärleken kan säkert så småning om omvandlas till vänskap. Eller är jag naiv? Kommer det komma ännu en era för P.Chocklad och V.Kanel?
Vi får väl se. Men som det känns nu ligger det i sånt fall långt in i framtiden.
Nu ska jag till Kreta och slicka mina sår.
//Helen
Snipp. Snapp. Snut
-Så var kärlekssagan slut.
Jag lät min länge slumrande intuition stiga upp till ytan. Jag konfronterade Mr.A. Han var ärlig. Allt tog slut.
Inatt låg jag vaken länge och tänkte på allt som komma skall. Alla nätter utan att ligga på hans arm och utan att höra hans andetag. Tomheten.
Jag tänkte också på Henne. Kommer istället hon att ligga där på hans arm inom en snar framtid och lyssna till hans andetag? Svartsjukan.
Imorse vaknade jag bredvid honom och trodde att allt bara varit en dröm. Tills jag insåg att den dåliga känslan varade för länge och svedan i och runt ögonen var alldels för påtaglig för att bara var biverkningar av en dröm. Insikten.
//Helen
Ösregn påverkar humöret
Jag skulle gärna tro att mina tankar och misstankar under dagen bara berott på regnet men oturligt nog tror jag inte det. Den här gången känns det verkligen som om fantasifostren haft två föräldrar och att röken kom utav elden.
Ljug för mig älskling
//Helen
