När natten blir till dag - groupie love by Helen & Olivia

Klockan är för mycket, vi har varit vakna för länge.  

Det är alldeles för ljust och vi har insett faktum- det kommer inte bli någon sömn...Vi kan alltså lika gärna sitta och filosofera och lyssna på vår älskade Lars.

Detta inlägg kommer mest att bli något av en hyllning till några pojkar som har förgyllt våra liv i tre år. Den ärade Pålstiftelsen. Under skratt och tårar har vi under denna natt gått igenom varenda minne från dem. Nu har vi kommit fram till frågan: är det slut nu? Blir det inga fler minnen? 
   Alla knuffar in i väggen, alla sånger, alla blick-räkningar, alla stulna läskflaskor, allt tjat om Harry's, allt oväsen ni fört, alla trakasserier, alla practical jokes...
  
All glädje ni skänkt oss och all kärlek vi givit er i smyg

Eftersom ni alltid betett er som ett gäng pubertala vildsvin, och eftersom hela klassen, resterande elever
+ lärare stört sig på ert högljudda och extremt jobbiga sätt, har vi gång på gång fått predika om era kvalitéer. När folk har svartmålat er och uttryckt längtan efter att slippa er har vi sagt "hallå?" (på bästa Markus-vis) och istället försökt få dem att minnas de goda stunderna. Om ni bara anade hur mycket tid vi spenderat på att förbättra ert rykte som ni ständigt smutsat ner.

Kim, Niklas, Tom, Markus, Johannes och Jocke - Ni har alltid ihärdigt pockat på vår uppmärksamhet och vi har alltid med glädje givit er den.  
 
♥  //Helen & Olivia 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0