Den bortsprungna presenten...Nooot!
Först och främst vill jag passa på att Gratulera Maria på 19-års dagen och Mr. A på 20-års dagen. Grattis båda två!
Nu till saken. Jag upplevde lite av en kris igår.
När jag var i Turkiet i sommras hade jag väldigt stor framförhållning och köpte en jättefin present till Mr.A som skulle överlämnas på hans 20-års dag (idag). Den har jag alltså haft i säkert förvar sedan slutet av juni. Jag har tagit fram den och tittat på den ibland bara för att ha koll på var den är och se så att den inte på något konstigt vis gått sönder eller så.
Så har jag alltså hållit på men under de två senaste veckorna har jag liksom inte haft tid. Jag har tänkt "men herregud, jag vet ju var den är och hur skulle den kunna gå sönder av sig själv?"
Igår när det tillslut var dags att ta fram den för inslagning var den borta. Jag hade ingen som helst aning om var den var. Mystiskt men sannt. Ångesten bubblade och jag stökade till ännu mer i mitt rum i sökandet efter den. Jag tittade på stället den legat från början minst fem gånger medan jag svor och hyperventilerade...Mamma kom in och sa "men Helen! Ta dig samman" vilket jag gjorde och hittade den på det ursprungliga stället där jag redan tittat fem gånger. Ibland blir jag bara en aning trött på mig själv.
P.s. Inatt drömde jag att jag var en sjöjungfru. D.s
Nu till saken. Jag upplevde lite av en kris igår.
När jag var i Turkiet i sommras hade jag väldigt stor framförhållning och köpte en jättefin present till Mr.A som skulle överlämnas på hans 20-års dag (idag). Den har jag alltså haft i säkert förvar sedan slutet av juni. Jag har tagit fram den och tittat på den ibland bara för att ha koll på var den är och se så att den inte på något konstigt vis gått sönder eller så.
Så har jag alltså hållit på men under de två senaste veckorna har jag liksom inte haft tid. Jag har tänkt "men herregud, jag vet ju var den är och hur skulle den kunna gå sönder av sig själv?"
Igår när det tillslut var dags att ta fram den för inslagning var den borta. Jag hade ingen som helst aning om var den var. Mystiskt men sannt. Ångesten bubblade och jag stökade till ännu mer i mitt rum i sökandet efter den. Jag tittade på stället den legat från början minst fem gånger medan jag svor och hyperventilerade...Mamma kom in och sa "men Helen! Ta dig samman" vilket jag gjorde och hittade den på det ursprungliga stället där jag redan tittat fem gånger. Ibland blir jag bara en aning trött på mig själv.
P.s. Inatt drömde jag att jag var en sjöjungfru. D.s
Kommentarer
Trackback
