För första gången på väldigt länge

  -Spenderade jag en fredagkväll hemma med mamma och pappa, utan en droppe alkohol, utan feströkandet och utan någon lust att gå ut. 
"Inte likt mig" tänkte jag när jag låg framför TV:n, snöt mig och tyckte synd om mig själv för att jag har världens största toncill. 
   Till en början var det frustrerande att tänka på vad jag missade: Cocktailparty hos Malin och utgång med Ivana och Jenni. 
    Men efter ett tag slog det mig att många gör det här frivilligt. Stannar hemma. Så varför inte jag? Kom fram till att jag ändå (med tanke på mitt fysiska tillstånd) inte skulle uppskatta varken cocktailparty eller utgång. Såg då TVsoffan, mamma och pappa i den, ja tillochmed den dåliga filmen i ett annat ljus. 

P.s  
Hjälpte detta mig att bli frisk?
Nej. Måste dock se det fina i kråksången och erkänna för mig själv att jag antagligen mått ganska mycket sämre om jag festat hela natten och gått och lagt mig klockan fem.
D.s

//Helen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0