Pannkaka, TP, plugga, film, sex, sex, sex
Okej. Jag har inte skrivit på en vecka. Jag vet. Jag har blivit riktigt dålig på det här men det känns inte riktigt som att jag har lust så ofta.
Anyway. M är här igen. Börjar kännas lite smått seriöst nästan. eller njae, inte seriöst, men det är helt klart det mest seriösa jag haft på länge. Han sover här, under nätterna sover vi inte mycket alls, på dagarna lagar vi pannkakor, pluggar,spelar TP, tittar på film och har såklart en jäkla massa sex. Jag klagar verkligen inte.
Jag har träffat en spännande typ. En italienare, A. Han är skithäftig. Han har pluggat hur mycket som helst och är überintellektuell.
Det finns dock vissa komplikationer med denne.Jag träffade honom i lördags på ett knytkalas för couch surfers, då pratade vi i flera timmar och det var liksom allt. Sen när jag skulle gå fick jag mig en kyss. Redan innan dess hade vi bestämt oss för att ses igen. Vi sågs iaf igår. Jag ljög för M och sa att jag skulle träffa en italienska som vill lära sig prata svenska.
Vi sågs iaf och jag hade bestämt mig för att om han försökte vara närgången igen skulle jag helt enkelt säga "nej, tyvärr jag är väldigt intresserad av en annan person, tack ändå.." osv.
Vi träffades vid slussen och gick till Kellys, när vi tröttnat på Kellys promenerade vi till södra teatern och satte oss där och hängde, efter det promenerade vi lite i regnet och när vi stod och tittade på utsikten fån katarinahissen slutade han helt plötsligt prata om jättespännande filosofi och såg ut sådär ni vet. Sådär så att man vet, shit nu kommer det. Istället för att vända bort huvudet i rättan tid stod jag som fastnaglad, visste liksom inte var jag skulle ta vägen och hann liksom inte undan i tid.
Istället för att säga det som jag bestämt mig för innan vi sågs avslutade jag det han hade påbörjat väldigt abrupt och vände mig om och började gå därifrån. Vi pratade inte om det på hela vägen till gamla stan. När vi kom till T-centralen och det var dags för mig att byta började han prata om att han kunde följa mig hem osv. Det lyckades jag iaf avstyra innan det var för sent.
Och nu är min fråga; vad pysslar jag med? Jag vill ju vara med M så varför springer jag runt med A. Å andra sidan har inte jag och M lovat varandra något alls men å tredje sidan har det här knappt att göra med M utan mer att jag hellre har A som vän än något annat. Men varför är jag en sån tönt? Varför sa jag inte bara som det är till honom? Är jag inte ond som låter honom tro något annat?
Jag har iaf bestämt följande: om A vill vara pussgurka nästa gång vi ses måste jag förklara mig. Helt enkelt sluta vara fegis och bara spit it out.
//Helen
Anyway. M är här igen. Börjar kännas lite smått seriöst nästan. eller njae, inte seriöst, men det är helt klart det mest seriösa jag haft på länge. Han sover här, under nätterna sover vi inte mycket alls, på dagarna lagar vi pannkakor, pluggar,spelar TP, tittar på film och har såklart en jäkla massa sex. Jag klagar verkligen inte.
Jag har träffat en spännande typ. En italienare, A. Han är skithäftig. Han har pluggat hur mycket som helst och är überintellektuell.
Det finns dock vissa komplikationer med denne.Jag träffade honom i lördags på ett knytkalas för couch surfers, då pratade vi i flera timmar och det var liksom allt. Sen när jag skulle gå fick jag mig en kyss. Redan innan dess hade vi bestämt oss för att ses igen. Vi sågs iaf igår. Jag ljög för M och sa att jag skulle träffa en italienska som vill lära sig prata svenska.
Vi sågs iaf och jag hade bestämt mig för att om han försökte vara närgången igen skulle jag helt enkelt säga "nej, tyvärr jag är väldigt intresserad av en annan person, tack ändå.." osv.
Vi träffades vid slussen och gick till Kellys, när vi tröttnat på Kellys promenerade vi till södra teatern och satte oss där och hängde, efter det promenerade vi lite i regnet och när vi stod och tittade på utsikten fån katarinahissen slutade han helt plötsligt prata om jättespännande filosofi och såg ut sådär ni vet. Sådär så att man vet, shit nu kommer det. Istället för att vända bort huvudet i rättan tid stod jag som fastnaglad, visste liksom inte var jag skulle ta vägen och hann liksom inte undan i tid.
Istället för att säga det som jag bestämt mig för innan vi sågs avslutade jag det han hade påbörjat väldigt abrupt och vände mig om och började gå därifrån. Vi pratade inte om det på hela vägen till gamla stan. När vi kom till T-centralen och det var dags för mig att byta började han prata om att han kunde följa mig hem osv. Det lyckades jag iaf avstyra innan det var för sent.
Och nu är min fråga; vad pysslar jag med? Jag vill ju vara med M så varför springer jag runt med A. Å andra sidan har inte jag och M lovat varandra något alls men å tredje sidan har det här knappt att göra med M utan mer att jag hellre har A som vän än något annat. Men varför är jag en sån tönt? Varför sa jag inte bara som det är till honom? Är jag inte ond som låter honom tro något annat?
Jag har iaf bestämt följande: om A vill vara pussgurka nästa gång vi ses måste jag förklara mig. Helt enkelt sluta vara fegis och bara spit it out.
//Helen
Kommentarer
Trackback
