HelenHBE

Bloggen "flickvänsmaterial" kommer jag ta bort så fort jag skrivit klart detta inlägg. Jag kan hålla med om att den var väl hård, det var också därför jag inledde den med att säga att jag  var arg när jag skrev den, jag visste att det skulle bli så. Som sagt var den väl hård och verkar inte alls ha uppfyllt sitt syfte. Inte i långa loppet. 
  Det som gjorde mig upprörd var inte det din lillasyster faktiskt sa. Det var att när jag sa till dig att jag kände mig förolämpad vände du direkt på steken istället för att bara säga vad du faktiskt menade.
  Du känner mig, jag hade varit lite grinig i högst två dagar och sen hade det varit glömt.  Det kändes som att du satte din stolthet i första rum och det känns som att jag många gånger åsidosatt min när jag utan flit råkat göra dig upprörd eller ledsen. 
  
Det är som du säger: jag kanske inte behöver dig, men det känns ändå sorgligt att det skulle bli såhär. Jag tar på mig min skuld i det hela precis som du tog på dig din när du sa att vi båda gjort fel.  För precis som du sa att du kommer sakna mig kommer jag att sakna dig. Trots att allt på sista tiden bara blivit fel mellan oss älskar jag ju dig ändå fortfarande. Jag skulle verkligen tycka att det var tråkigt om det slutade såhär.
   Jag snokade på din FB och såg din sagda kärlek. Jag blev glad för din skull. För er skull. Jag hoppas att det kommer gå jättebra för er trots avståndet. Främst är jag ändå glad över att du åtefått tron på kärlek. Det känns skönt att höra.

Till Linn: Det var jättefint av dig att stå upp för henne som du gjorde. Det tycker jag verkligen.
   Jag har aldrig hävdat att jag har något emot one night stands. On the contrary, alla som läst min blogg vet att det inte stämmer. Men som jag också skrev, det blev längre och längre mellan våra samtal och hon lever fort. Inget ont om det. Bara det att jag till slut fick svårt att hålla koll.

//Helen