Jag är precis så fjantig som jag trodde jag slutat vara...

Okej. Så han har inte svarat på ett sms jag skrev i onsdags. Har jag verkligen inget bättre att fundera över och oroa mig för? Hur kommer det sig att jag låter något så fjantigt som ett uteblivet sms ta så jäkla stor plats? 
  Antingen har det en praktisk förklaring(borttappad mobil, inga pengar mm.) eller så gör han en klassiker(istället för att dumpa någon på ett vettigt sätt slutar man bara svara.) Det sisnämnda skulle vara snäppet värre.
 Only time will tell. Enough of this. 

Igår tränade jag, Maria, Pau och Nora på magdansen. Idag är det dags att införskaffa nya mokasiner och en orange-aktig sjal. Detta blir nog bra.

//Helen  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0