Ett steg framåt, två tillbaka
Steget framåt:
Jag har idag skickat mitt första "Eh, hörru chilla lite va, vi borde bara vara vänner, om ens det(???)"-sms idag. Eller alltså, inte mitt första någonsin, utan mitt första nu, efter M. Självklart formulerade jag mig inte så brutalt, utan var väldigt pedagogisk och trevlig.
Det kändes iaf som ett steg framåt för min nya attityd gentemot män:kall, hård och obryende. "Fuck them. That's all they're good for". Kanske inte riktigt så...inte män i allmänhet, utan mer...sådana random typer...usch, jag känner mig som ett svin...
Första steget bakåt:
Han fattade inte alls grejen. "Det är lugnt jag är inte ute efter något förhållande men jag hade det så bra med dig att jag tänkte att det vore kul att träffas igen"
Ursäkta lille vän, jag försökte vara trevlig och dissa dig på ett snällt sätt, det där är bara efterhängset och jävligt störigt beteende.
Vad ska jag säga nu då? Det går ju inte direkt att köra med ännu en "det är inte du, det är jag"-grej. För uppenbarligen fattade han inte piken förra gången och det finns väl en överhängande risk att han inte fattar den här gången heller. Att faktiskt träffa honom igen är inte heller något alternativ.
Andra steget bakåt:
Internet. Jag vet, konstig grej att beskriva som ett steg bakåt... men det är. Det är, om man har för vana att pilla i sår, både fysiska och emetionella.
Särskillt facebook, facebook suger.
//Helen
Jag har idag skickat mitt första "Eh, hörru chilla lite va, vi borde bara vara vänner, om ens det(???)"-sms idag. Eller alltså, inte mitt första någonsin, utan mitt första nu, efter M. Självklart formulerade jag mig inte så brutalt, utan var väldigt pedagogisk och trevlig.
Det kändes iaf som ett steg framåt för min nya attityd gentemot män:kall, hård och obryende. "Fuck them. That's all they're good for". Kanske inte riktigt så...inte män i allmänhet, utan mer...sådana random typer...usch, jag känner mig som ett svin...
Första steget bakåt:
Han fattade inte alls grejen. "Det är lugnt jag är inte ute efter något förhållande men jag hade det så bra med dig att jag tänkte att det vore kul att träffas igen"
Ursäkta lille vän, jag försökte vara trevlig och dissa dig på ett snällt sätt, det där är bara efterhängset och jävligt störigt beteende.
Vad ska jag säga nu då? Det går ju inte direkt att köra med ännu en "det är inte du, det är jag"-grej. För uppenbarligen fattade han inte piken förra gången och det finns väl en överhängande risk att han inte fattar den här gången heller. Att faktiskt träffa honom igen är inte heller något alternativ.
Andra steget bakåt:
Internet. Jag vet, konstig grej att beskriva som ett steg bakåt... men det är. Det är, om man har för vana att pilla i sår, både fysiska och emetionella.
Särskillt facebook, facebook suger.
//Helen
Kommentarer
Trackback
