Don't forget to remember me

Konstigt, konstigt, jättekonstigt.
  Tre månader har gått och allt har varit perfekt. Fast inte nu längre. Nu är allt ett enda stort dilemma och en jävligt stor del tjafs och trams.
   Om man älskar någon och tycker att det är jobbigt att träffas så sällan så är det väl ologiskt att fundera på att göra slut av den anledningen, för då träffas man ju inte alls. Eller vad? Ja,ja. Det är inte mitt beslut att fatta. 
   Jag vet att jag låter blassé men så är verkligen inte fallet, det är bara så att det här har varit aktuellt sedan i fredags och upptagit 99% av min hjärnkapacitet sedan dess så det börjar bli lite av en vana att tänka på, fundera över och prata om det här...

//Helen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0