HelenHBE

Jag har inlett en kampanj för att mitt hår ska må bättre och inte gå sönder lika lätt (och för att jag ska slippa behöva ta mer skit från frisörer).
   Förut tvättade jag håret med shampoo. Period. Det gick fort och blev inte alltför glatt så att det var lätt att göra frisyrer med.
  Efter att ha följt frisörens råd för att få välmående hår (balsam varje dag och inpackning varannan) kan jag konstatera följande; ja, mitt hår mår nog bättre. Men herre min je, vad jag ser ut. En ovanligt glansig afghanhund är vad jag möter i spegeln varje dag.
  Vad är poängen med välmående hår om jag måste se ut såhär? Jag hoppas på att det här bara är en fas, att mitt hår kommer orka upprätthålla något slags volym sen när näringschocken lagt sig.

Varför skriver jag en hel blogg om det här? Hur spännande kan det egentligen vara? Å andra sidan, hur spännande kan allt annat jag skriver om vara?

//Helen